Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Historien om en fullblodsspelman

Annons
Triolerna trillar lätt som torra ärtor ur Eric Nirsas klarinett, där han sitter i kubb och kostym under rönnen och spelar låtar efter Munter-Johan, Lapp-Nils, Per Danielsson och andra legendarer.
Eric Nirsa från Mattmar finns på flera ställen omnämnd i Ville Roempkes bok På spelmansfärd med Lapp-Nils men först nu finns hans repertoar och levnadsberättelse dokumenterad i en egen bok, Eric Nirsas låtbok.
Eric var en länk till de allra äldsta kända spelmännen i den jämtländska traditionen och därmed är de rikliga inspelningar som finns av honom av oskattbart värde både för forskningen och för den levande folkmusiken.
Det fanns spelmän i släkten, håg för musik i familjen och tack vare nykterhetsrörelsen och logen Frams kapell blev klarinetten Erics instrument, inte så enkelt att lära sig förstår man av Ville Roempkes text.
Som många andra barn vistades Eric i fäbodar som "getpöjk" och när han var elva år komponerade han en egen vallåt, som han visslade och sjöng i brist på instrument. Fäbodtöserna lockade så vackert att Eric måste gå åt sidan och gråta; en konstnärssjäl således men utrustad med stor beslutsamhet, vilket han visade på riksspelmansstämman i Stockholm 1910, då han vände misslyckande till framgång. Det var inte självklart att klarinetten skulle gillas som folkmusikinstrument, violinen var ju det självklara och typiska.
Mats Arnberg karaktäriserade på 50-talet Eric Nirsa som blyg och tillbakadragen med nerver som ett fullblod och en konstnär på sitt instrument. Nu finns hans livs- och musikhistoria bevarad. Han dog 1973, folkmusikvågens år, och de 31 låtarna, vallåtar, valser, marscher, polketter, schottisar och polskor är noggrant upptecknade både för fiol och klarinett.

Mer läsning

Annons