Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Helena gjorde verklighet av sin dröm efter studenten

Rosa, fluffiga marängbakelser med lakritsströssel. De är sådana tankar som dyker upp när man ser Helena Johanssons klänningar i den egendesignade brudkollektionen.

– Det är en dröm som har blivit verklighet, säger hon.

Annons

En av modeförebilderna heter Coco Chanel. En annan Paris Hilton. Den sistnämnda finns till och med inramad på väggen i det gamla flickrummet. Helena Johansson har precis avslutat en treårig designutbildning i Florens i Italien. Nu är hon hemma på Frösön igen, men snart går resan och äventyret vidare mot Malmö där pojkvännen redan finns på plats. När man ska satsa på att bli modedesigner känns det bra att bo i Skåne och nära Danmark som är känd för att ha en stor textilindustri. Först måste paret bara hitta en gemensam lägenhet.

– Målsättningen är att ha ett eget företag med en klädbutik där jag kan sälja mina egna kläder. Men det skulle också vara kul att jobba på H&M, säger Helena.

På vardagsrumsbordet finns en massa små skålar med pärlor i olika färger, det är mamma Ann som jobbar ideellt på kvällarna och sorterar de pyttesmå pärlorna efter färg. Vid Helenas säng står en docka, iklädd en maffig bröllopsklänning, uppställd. Den fyller nästan hela rummet, vilket kanske inte så konstigt. Det har gått åt nästan 100 meter tyll till den och de andra fyra klänningarna.

– Som tur är tyll ganska billigt i Italien, men det blev dyrt ändå, säger Helena och tillägger att allt tyg är klippt i fina, runda cirklar för att få den rätta formen. Hon uppskattar att det ligger ungefär 100 timmar bakom varje klänning. Bara broderierna har tagit mellan 50 och 60 timmar att göra. För de som undrar är skapelserna till salu, men man får vara beredd på att punga ut med 30 000 kronor för en klänning.

– Den sista tiden i Florens jobbade jag dag och natt. För mig var det viktigt att kläderna verkligen skulle gå att använda i kyrkan och inte bara ses som konstverk. Det går att gifta sig i alla utom en, den är nog lite för vågad, säger Helena, som redan har bestämt sig för att själv gifta sig i den längsta modellen.

Det var direkt efter gymnasiet som Helena styrde kosan mot Milano för att jobba som au pair i en familj. Under ett halvår tog hon hand om en liten tjej, som hon körde till skolan och till olika sportaktiviteter. I jobbet ingick även att laga en del mat. Helena upptäckte snart att hon trivdes jättebra i landet. Hon ville inte alls tillbaka till Sverige, utan bestämde sig för att försöka stanna i Italien där vädret var varmt och människorna mer öppna. Glädjen blev stor när hon fick veta att hon hade kommit in på designutbildningen på skolan Accademia Italiana i Florens.

– Jag har alltid varit intresserad av kläder. Mode handlar mycket om att visa vem man är. Jag tycker att det är svårt att hitta allt man vill ha i vanliga butiker, det är lika bra att skapa det själv i stället. Det är inte alls svårt om man vet hur man ska göra, säger Helena, som redan på gymnasiet gjorde en egen klädkollektion med en balklänning, en mysdress och olika vardagskläder. Projektarbetet stöttades med bidrag av Länsstyrelsen.

Egentligen var det meningen att en kompis också skulle med på Italientåget, men hon fick andra planer. Men Helena bestämde sig för att åka ändå, och det är ett beslut som hon aldrig har ångrat. Det blev en härlig tid. Studenterna fick förutom att sy och skapa lära sig allt från marknadsföring till fotografering. Det sista året delade hon lägenhet med tre andra tjejer från skolan. Utbildningen är studiemedelsberättigad, men det är ändå ganska dyrt med bostad och annat i Florens eftersom det är en sådan utpräglad turiststad.

– Åren har gett mig så otroligt mycket, jag har blivit mer framåt och pratar italienska flytande. Dessutom har jag lärt känna vänner över hela världen, säger Helena.

#Har du något råd till alla nybakade studenter där ute som inte riktigt vet vad de ska göra?– Jag tycker att man ska gå efter sin egen känsla och ta steget, även om det innebär att man måste göra det själv. Blir det fel har man i alla fall provat.