Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Helafton med Gershwin

/

Annons

Andreas Pettersson har några år nu turnérat med ett program han valt att kalla Gershwin on guitar. I kväll bestod konstellationen av Andreas på gitarr, Ulf Johansson Werre piano, Martin Höper bas och Mats Engström trummor. Med sig hade de förmodligen en av de bästa doakörer de kommer att få nöjet att samarbete med i kören Decibel under ledning av Roger Rådström.

Jag var inte orolig att ett helt program med bara Gershwins musik skulle på något sätt vara tråkigt, han var ju en mästare. Däremot hade jag förväntat mig lite mer fantasirika tolkningar och busiga arrangemang med tanke på Andreas Petterssons renommé.

Det blev en på goda grunder gitarrbaserad konsert. Han är en mycket skicklig jazzgitarrist Andreas. Han är fingerfärdig som få och det är lätta att känna likheter med legender som Jimi Hendrix och John McLaughlin när man lyssnar på hans mjuka men distinkta klang. Vi bjöds ett stabilt gäng jazzmusiker som funnits på den svenska jazz-scenen ett bra tag. Erfarna, skickliga och fantasirika i sitt spel, men kanske ibland att de har en tendens att bli lite förutsägbart traditionella. Alla fyra bjöd de på utomordentliga solon. Min stora behållning av kvartetten kom mot slutet av konserten där de i låten It's wonderful äntligen släppte loss och lekte. Där fick vi också njuta Ulf Johansson Werres roliga och härliga pianospel.

Tyvärr var balansen mellan kören och bandet lite sviktande, jag har gärna hört mer av kören som fick en lite oförtjänt tillbakalutad position i ljudbilden.

Mellansnacken var däremot ingen höjdare. Andreas hade en tendens att enligt min smak bli lite putslustig och jag tycker inte det är nödvändigt att presentera sina medmusikanter fyra gånger eller nämna de Isländska vulkanaskamolnen om och om igen. Lite mer kräver nog en intelligent publik. Även om musikerna inte haft mängder med repetitionstid behöver vi i publiken inte veta det, ingen av de på scenen i kväll hade något att skämmas för.

Kören gjorde ett bra jobb. Fin dynamik och fräscha röster, det är rent och snyggt. Härligt tillbakalutad, cool och finstämd var deras tolkning av Summertime med körledaren Roger Rådström som sångsolist. Det var ett enkelt och behagligt arrangemang. Bonus för kören var att den var så välklädd! Härlig var också det gemensamma slutnumret The man I love.

Ny chans att höra denna konsert får man i morgon fredag den 16 april 19.00 i Föllingehallen.

Mer läsning

Annons