Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hela världen är en scen

/
  • Norrdans sätter upp
  • Alla som alltid velat gifta sig men aldrig riktigt kunnat bestämma sig med vem har chansen i Malmö i morgon. Scenkonstnätverket PotatoPotato arrangerar.Foto: Maja Qvarnström
  • Alla som alltid velat gifta sig men aldrig riktigt kunnat bestämma sig med vem har chansen i Malmö i morgon. Scenkonstnätverket PotatoPotato arrangerar.Foto: Maja Qvarnström
  • Alla som alltid velat gifta sig men aldrig riktigt kunnat bestämma sig med vem har chansen i Malmö i morgon. Scenkonstnätverket PotatoPotato arrangerar.Foto: Maja Qvarnström

Annons

I morgon är det dags. I morgon händer det. I morgon den 19 juni, är det dags för "Det Lite Billigare Lite Sämre Bröllopet" i Malmö. För alla som alltid velat gifta sig men aldrig riktigt kunnat bestämma sig med vem. Scenkonstnätverket PotatoPotato arrangerar massbröllop där var och en som är giftaslysten lottas en bättre hälft och skriver på hindersprövning, kontrakt, äktenskapsförord och skilsmässopapper i ett. På plats finns sömmerskor, frisörer, löften, psalmer, sångare och blomster. Sen blir det vigsel, tårta, tal och fest. Och skilsmässa. "Ett bröllop är inget annat än en stor teaterföreställning!" citerar PotatoPotato den New York-baserade bröllopsplaneraren Jung Lee.

Det händer mer i morgon också. I Härnösand har Norrdans premiär för "… lyckliga i alla sina dagar", en miljösnäll dansföreställning där fyra koreografer (Charlotta Öfverholm, Jenni Kivelä, Annabelle Bonnery, Linda Kapetanea) gör dans om kärlek. Och ja, premiärdatumet är inte satt på random. Uppsättningen är inspirerad av Victoria och Daniels bröllop.

Bröllopet i sig är en tydlig dramatisk situation, gediget utforskad kanske särskilt i filmens värld. Blivande makar uteblir, säger nej istället för ja eller så rusar ett ex nerför altargången för att i sista skälvande minut rädda en brud eller brudgum från ett liv i evig tristess. Filmklippen lägger sig i lager på lager på lager i en tyllmärkt mapp i minnesarkivet.

På teaterscenen finns också en hel del bröllopsexempel: från Mozarts 1700-tal med "Figaros bröllop" till tysk samtid i Marius von Mayenburgs "Det kalla barnet." När Uppsala Stadsteater gjorde kärlekstäta "En midsommarnattsdröm" i våras svävade Daniel och Victoria som porträttlika dockor ovan scenen. Men när jag letar i mitt personliga teaterminne hittar fler exempel på skildringar av det som kommer efter vigseln – äktenskapet. Och så levde de lyckliga i alla sina dagar … eller så inte.

Två exempel som gästspelat i Östersund:

1) Alfhild Agrells "Räddad" i Jenny Andreassons regi där huvudpersonen Viola gör valet mellan att sakta kvävas eller att lämna.

2) Strindbergs bitska "Fordringsägare" där en försmådd före detta make tränger sig in i sin före dettas nya relation.

Om man går ett steg längre hamnar man hos Kristina Lugn och skilsmässopjäsen "Rut och Ragnar" där Rut till Ragnars stora glädje svarar ja på hans fråga om hon vill skiljas efter 33 års äktenskap: "Vi har lovat att älska varandra hela livet. Om det är sant att vi inte älskar varandra längre, kanske det innebär att våra liv är slut nu?"

Men i morgon händer sig som bekant också "Det Lite Dyrare Lite Bättre Bröllopet" som äger rum i Stockholm. Bröllopsplaneraren Jung Lees ord om bröllopet som teaterföreställning kanske är att ta i men det för mina tankar till Shakespearecitatet: "All the world's a stage".

Jag minns en uppmaning från en av mina lärare i teatervetenskap, Tiina Rosenberg: "Sitt inte och läs en bok när ni åker buss! Se er omkring. Vad händer? Träna ögat. Läs av skeenden. Se samspel. Tolka verkligheten." Som en övning i föreställningsanalys, fast live. Även om det givetvis finns en mängd andra element i en ceremoni än i en teaterföreställning så finns det också många likheter: det finns aktörer, publik, ramar, scenrum, scenografi, rekvisita. Det finns repliker och teaterns nu – något kan gå fel. Det man gör i en ceremoni har en innebörd, precis som det som sker på en teaterscen har det.

Det är det perspektivet jag har när jag tappar hakan i bilen en eftermiddag. En förvirrad stiljournalist (eller något i den stilen) argumenterar för brudöverlämning. Hon säger inte som många andra "men låt dom få göra som dom vill, vad spelar det för roll?" utan håller med om att ceremonin har en innebörd. Däremot gör hon en helt egen läsning som ungefär går ut på att Daniel har lägre status än Viktoria och att kungens dotteröverlämning på något sätt sänker hennes status och … yada yada.

En brudöverlämning går inte att tolka på så många andra vis än som en patriarkal akt. Så länge inte Daniels föräldrar lämnar över honom är genustolkningen rätt svår att kringgå. Vare sig bröllopet i övrigt är dyrt, billigt, dåligt eller bra.

Mer läsning

Annons