Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Havererat filmprojekt återuppstår som roman

Annons

Det har skrivits massor av böcker om Greta Garbo, hennes liv, romanser och filmroller. Den mystiska och oåtkomliga Garbo har både gäckat och lockat biografer och romanförfattare. Ifjol gav Ellen Mattson ut romanen Vinterträdet, som på dokumentär grund men i fiktiv form lät Garbos privatsekreterare berätta om några innehållsrika och turbulenta år med filmstjärnan i Hollywood.

Idag ger Lena Einhorn ut en roman som handlar om Garbo innan hon blev Den gudomliga, medan hon fortfarande var en ung, fattig Stockholmsflicka med skådespelardrömmar.

Blekingegatan 32 heter boken, alltså den adress på Söder i Stockholm, där Greta Gustafsson, som hon då hette, växte upp med föräldrar och två syskon. Egentligen är den här boken resultatet av ett havererat filmprojekt, för Lena Einhorn är lika mycket filmare och regissör som författare och hade under många år planerat en film om den unga Greta Gustafsson, som gick i stöpet. Handlingen skulle bland annat baseras på de många brev som Garbo i sin ungdom skrev till skådespelarkollegan Mimi Pollak och som avslöjade en lesbisk relation mellan de båda väninnorna.

Nu blev det alltså en roman i stället, där berättelsen om den unga Greta Gustafssons fattiga hemförhållanden och drömmar om en skådespelarkarriär, hennes tid på Dramatens elevskola och kamratkretsen där samt det första steget in i filmens värld interfolieras med korta inklipp från hennes tidiga Hollywoodkarriär, då regissören Mauritz Stiller fortfarande finns med henne.

Men nu är det alltså 1920, Greta Gustafsson är 14 år gammal och bor hemma på Blekingegatan 32, där hon delar rum med lillasyster Alva. Pappan, som arbetat som latrintömmare, har just dött och mamman försöker så gott det går att hålla ihop familjen. Greta får arbete på fina PUB:s hattavdelning för att med sin lilla lön bidra till familjens försörjning..

Men Greta har drömmar och det är dessa drömmar som Lena Einhorn vill ge liv och substans åt i sin roman, när hon skildrar de första upplevelserna av fantasivärld och verklighetsflykt på Södra Teatern, filmens lockelse och elevtiden i teatertemplet Dramaten.

Redan nu är Greta Gustafsson något av en gåta för sin omgivning. Tigande tyst, sluten som en mussla, mystisk, hemlighetsfull. Men ofta också sprudlande och full av liv. Hukande inför lynniga lärare som Nils Personne och Mauritz Stiller, bävande inför berömdheter som Lars Hansson och Gerda Lundequist – som hon själv snart ska spela mot – sällskapligt uppsluppen tillsammans med kompisar som Alf Sjöberg, Mimi Pollack och Georg Funkquist.

Precis som i Ellen Mattsons roman Vinterträdet är det även i Lena Einhorns Blekingegatan 32 en levande, energisk och mycket viljestark Garbo som läsaren får möta. Fascinationen inför Den gudomliga, eller den som ska bli Den gudomliga, är lika stark, fantasins spekulationer lika mångtydiga, oåtkomligheten lika lockande.

När det gäller Lena Einhorns berättelse kan man dock inte låta bli att fundera över hur filmen skulle ha blivit. Måhända hade fokus där mer legat på den lesbiska relationen till Mimi Pollack?

LO Rindberg