Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hasses funderingar håller än i dag

Annons

Är det någon mer än jag som tycker att våra beslutsfattare blivit trista? Det handlar inte så mycket om politik längre. Mycket mer om taktik. Var är visionerna? Vad kan politiken göra för att vi ska få det bättre? Men vi kanske redan har det så bra att det inte behövs.  Precis som i förra valet mals vård, skola, omsorg. Budskapet tuggas så  att håren i stråna krullas. Det har blivit dödstrist. Alla snackar om vad de INTE vill (ha in Sverigedemokraterna i nån beslutande ställning). Det är egentligen det enda vi vet. Vi har inte fått veta så mycket om vad de VILL. Vill någon se till att alla har råd att fixa tänderna? Vill nån se till att ungarna lär sig läsa och inte sticker en kniv i ryggen på sina medmänniskor? Vill någon försvara vårt land om ryssen till slut bestämmer sig för att göra slag i saken istället för att bara öva? Jag vill ha en politik som träffar målen som en kryssningsrobot. Ett parti vill satsa miljarder på skolan. Ett annat miljarder på bättre vård. Ett tredje vill uppnå full sysselsättning och satsa miljarder på nån jobbgaranti. Vore det så lätt skulle väl någon redan ha gjort det. Och ändå har det bara börjat lite smått än. Efter nyår kommer det igång på riktigt. Då blir det valstugor, kaffe och vara allmän trivsel. Ända tills ljuset släcks och Janne Josefsson kommer med dold kamera och avslöjar de innersta tankarna.

Vem vänder de sig till? Troligen inte mig. För att få en gubbe som jag att byta parti är lika svårt som att få mig att byta morgontidning.

Redan 1970 slog Hasse Alfredson huvudet på spiken i hans och Tages 88-öresrevy. För 43 år sedan funderade han över hur barnen skulle få det i framtiden. På samma sätt som jag gör. Han satt och grubblade över ett glas öl. På samma sätt som jag gör och funderade om de nånsin får det som vi, om det finns jobb, om det är drägligt där de bor, om det finns får och kor och vatten och luft. Ja, framtiden verkar rätt dyster när man funderar över ett glas öl.

Nu ska man väl inte slänga yxan i sjön. 88-öresrevyn skrevs för 40 år sedan och det mesta har ju funkat sedan dess. Vi får väl se vad de kommande 40 åren har att bjuda på med friskolor, vinstintressen och diverse neddragningar (jo, de kommer oavsett vad som lovas inför valet).

Men jag gräver inte bara ner mig i olika politiska budskap. Jag funderar över väsentligheter också. Som till exempel vad det är för skillnad mellan clementiner och satsumas och varför män har bröstvårtor. Den ena frågan kan jag, trots omfattande forskning, inte ge er nåt svar på. Men när det gäller den andra tror jag mig veta.

Det skulle se dumt ut utan.