Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hasse satsar på ungdomarna

/
  • Hans Brunk är en av flera tränare i ÖIK som i många år jobbat intensivt och framgångsrikt på ungdomssidan i stället för att fortsätta på en utstakad väg som A-lagstränare. Foto: Hans-Råger Bergström
  • Roger Forsberg och Hans Brunk med några av spelarna  i det ungdomslag som de tränar parallellt med att de basar för  A-laget.

ÖHC gjorde succé i förra årets slutspel. Är på god väg att upprepa prestationen. Vid rodret, då som nu, tränarparet Hasse Brunk och Roger Forsberg.
– Vi har fungerat bra ihop i flera år, säger Hasse Brunk.

Annons

Ovana ishallsbesökare kanske undrar vem som är vem av de två svartklädda herrar som syns mer än vad spelarna gör i båset.

En av de två rusar matchen igenom fram och tillbaka som en osalig ande, gestikulerar vilt, gapar och skriker så att det hörs långt utanför ishallens väggar.

Det är inte Hasse Brunk.

Den andre av de två står för det mesta stilla förutom ideliga huvudvridningar som om han satt vid nätet under en tennismatch. Företar på sin höjd någon kortare vandring för snabbkonferens med den andre.

Den personen är inte Roger Forsberg.

Så Hans Brunk. Hur är rollfördelningen?

– I huvudsak är det jag som planerar och styr över isträningarna medan Roger är den som coachar laget.

Om det behövs taktiska förändringar under en match?

– Det faller liksom genomgång med spelarna i periodpaus mest på min lott.

När ÖHC mitt under förra säsongen sparkade förre tränaren Hasse Persson fanns hans ersättare redan på plats.

Hasse Brunk som redan 1982 och 1983 tränade A-laget (ÖIK) och klarade avancemang till dåvarande div I (som nu motsvarar Allsvenskan) var ungdomstränare.

Sak samma med Roger Forsberg som också tränat A-laget tidigare.

De senaste sex åren har de kört tillsammans.

A-lag och ungdomslag. Hur orkar ni?

– Den som har mycket att göra hinner också med mycket.

– Visst är det fullt upp, men vi tyckte ändå inte att vi kunde släppa ungdomslaget där vi för övrigt har var sin son med.

Barnfostran dygnet runt, med avbrott för att ta hand om de stora pojkarna i A-laget, är vad som gäller för Brunk som kom till Östersund från Uppsala 1973 för att utbilda sig till ungdomsledare och då även spelade två säsonger i ÖIK:s A-lag.

Efter det pluggade han vidare till gymnastiklärare och kom in på tränarbanan via en division 3-klubb i Uppsala och genom att bli A-lagstränare i sin moderförening Almtuna.

Eller moderförening och moderförening.

– Familjen flyttade till Uppsala från Säter i Dalarna när jag var 12–13 år. Egentligen var det först då jag började spela ishockey. I Säter tränade vi bara och spelade någon enda match per år.

Lockad tillbaka till Östersund för att träna ÖIK blev han som sagt 1982.

Varför klev du av som A-lagstränare?

– Det blev för mycket. På den tiden var det vanligt att i stort sett köra ensam. Har i och för sig också hunnit med ett par vändor i Frösö IF:s och Brunflo IK:s A-lag.

Barnuppfostran dygnet runt var det. Lärarjobb på individuella programmet i Östersund, två egna barn – rätt stora nu i och för sig – och massor av timmar med ÖIK:s 94:or.

– Jag måste påpeka att Roger och jag inte, av naturliga skäl, tar alla pass med 94:orna.

Många är överraskade av era resultat (A-laget) i år.

– Det är vi också. Det är bara att erkänna att det såg bekymmersamt ut när så många spelare lämnade.

Förklaringen till att det gått så bra?

– Att vi tränat hårt och mycket. Att många utvecklats och att de äldre spelarna verkligen tagit sitt ansvar.

Risk för ny stor avtappning till nästa år?

– Klart att det är. Vad föreningen kan göra är att fortsätta jobba för att se till att detta är en förening att trivas i. Trots det stora tappet senast tycker jag också att det är så. Thomas Strandell hade andra alternativ men valde att återvända och jag hör signaler om att det blir fler som kommer tillbaka.

Når ÖHC någonsin Allsvenskan?

– Ekonomiskt är det svårt. Det innebär inte att vi inte ska jobba för att nå dit via att som nu ta hit unga utvecklingsbara spelare och ha en kraftig stomme av egna produkter.

Hur viktigt är det att få en ny ishall?

– Väldigt, väldigt viktigt. Om det inte blir en ny hall inom den närmaste tidsperioden är jag väldigt orolig för hur det ska bli med seniorhockey på en vettig nivå över huvud taget.

– Redan i dag är det för få som jobbar runt laget, de som finns gör ett otroligt bra jobb, och om inget händer blir det bara svårare och svårare att få folk att känna framtidstro och att ställa upp.

En ny klase talanger är på väg bort för att gå på hockeygymnasium på annat håll. Din kommentar till det?

– Att de får väldigt svårt att utvecklas om de inte tillhör de allra bästa i sina nya lag.

– Det är en cynisk värld de ger sig ut i.

Har inte föreningen ett ansvar här?

– Självklart är det så. För att vi ska få talangerna att stanna och spela sig igenom de utvecklingssteg som finns att ta på hemmaplan innan de ger sig iväg gäller det att vi kan presentera lockande alternativ.

Att få träna och spela under Brunks och Forsbergs ledning verkar onekligen vara ett sådant.

Mer läsning

Annons