Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hårdare straff – till vilket pris?

Annons

En domare i Högsta domstolen sade en gång: "Att höja straff är som att mata duvor. Det kommer bara fler och fler som vill ha samma sak."

I USA har man matat duvor i 40 år. Antalet fångar har ökat med 800 procent sedan 1970.

1,6 miljoner amerikaner sitter inlåsta i dag. Det är en femtedel av världens alla fångar. Fängelserna kostar samhället 75 miljarder dollar per år. De styrande säger att de för ett krig mot drogerna. Men drogmissbruket har inte minskat.

Nu börjar fler och fler ifrågasätta massinlåsningen. Till och med Obamas justitieminister Eric Holder talar om att alltför många sitter inne alltför länge, utan några bra skäl.

I Sverige betraktas det fortfarande som ett politiskt självmordsförsök att prata om en humanare kriminalvård. En rad händelser på sistone har lett till rop på hårdare straff, nu senast dödsskjutningarna i Göteborg.

Det är ljusår mellan svensk och amerikansk kriminalpolitik. Men även här har det funnits en bred uppslutning kring tuffare tag mot brottslingar det senaste årtiondet. Systemskiftet kom efter några riksbekanta rymningar 2004.

Dåvarande justitieministern Thomas Bodström (S) drog igång en skärpning av svensk kriminalpolitik som fyllde landets fängelser på några år.

Moderaterna under justitieminister Beatrice Ask har fortsatt i samma stil. Under hennes styre har poliserna blivit oerhört många fler, men stundtals mer upptagna av att skriva ut böter för att nå statistiskt uppsatta mål än att jaga grova brottslingar.

I sann populistisk anda presenterar Moderaterna ett nytt program för brottsbekämpning lagom till valrörelsen. Hittills har det ensidigt handlat om skärpningar: Bort med straffrabatten för unga, hårdare straff för stöld och andra egendomsbrott, skärpta vapenlagar, fler livstidsstraff för mord.

Kanske är det ett tidens tecken att den enda grupp som ser ut att kunna räkna med strafflindring framöver är skattebrottslingarna …

Det är uppenbart att politikerna tror att väljarna vill ha strängare straff. Men frågan är om de tolkar opinionen rätt? Är det inte i själva verket en minskad brottslighet folk vill ha?

I så fall är det inte hårdare straff som är lösningen. Den avskräckande effekten är liten, återfallsrisken stor. För att få ner brottsligheten är det mycket effektivare med tidiga insatser för barn och ungdomar i riskzonen.

För ett par år sedan försökte ett par nationalekonomer räkna ut vad det kostar att inte göra något för barn som mobbas, skolkar och sakta glider samhället ur händerna. De räknade på vad en person som slirar sig fram i livet från 20-årsåldern till pensionen kostar i form av rättegångar, socialbidrag, arbetslöshetsersättning, sjukvård, missbruksvård och annat Prislappen för ett liv i så kallat utanförskap beräknades till 17 miljoner kronor.

En föräldrautbildning i Leksand som indirekt berörde 800 barn kostade två miljoner. Vi vet inte vad resultatet blev, men forskarnas slutsats borde ge varje verksam politiker en tankeställare: "Om den enda effekten... är att förhindra en enda persons framtida psykiska sjukdom blir det ekonomiska utfallet ändå positivt; 336 procents avkastning på insatsen."