Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Här var kärlekshistorien med böckernas Måna verklighet

/
  • Tjärnboviken, vintern 2010. I denna idyll utspelade sig ett passionerat kärleksdrama, både i verkligheten och i dikten. Ivar Lo-Johansson och Maria Nordberg bodde här sommaren 1927.  Foto: Birger Ekerlid

På den tiden jag jobbade som LT:s lokalredaktör i Hammarstrand var Ebba Edström ett vanligt inslag i gatubilden. Hon gick där med sina kassar längs Centralgatan.

Annons

Året var 1979. En dag bjöd hon hem mig till sin lilla pensionärslägenhet på Kornvägen. Hon ville visa mig något, som hon sa. När jag kom in i lägenheten möttes jag av en syn som närmast påminde om en överlastad loppmarknad. Allt var framme. Antagligen höll hon på med en evig utstädning. Kanske bevittnade jag en summering av ett långt liv. Hon visade mig än det ena och än det andra. Skälet till att hon hade bjudit in mig har jag glömt, men plötsligt fick jag syn på ett föremål som väckte mitt intresse en bok med handgjorda pärmar av näver.

– Den där har Ivar Lo-Johansson bundit in, sa Ebba, liksom i förbifarten.

Jag häpnade.

– Förlåt? Vad sa du?

Då började Ebba berätta om Macka och Ivar Lo och deras vistelse i Tjärnboviken i Krångede en sommar på 1920-talet. Mackas riktiga namn var Maria Nordberg, god vän till Ebba.

Jag tittade i boken och började förnimma en fläkt av svensk litteraturhistoria. På försättsbladet hade Ivar Lo Johansson mycket riktigt skrivit: Bunden i dröm och näver av Ivar Lo-Johansson, bokbindare, sommaren 1927.

Boken som han kärleksfullt hade bundit in var en häftad upplaga av Dan Anderssons Visor och ballader. Eftersom både Ivar Lo och Dan Andersson tillhörde mina favoritförfattare var det med stor andakt jag bläddrade i boken och försiktigt lät fingrarna löpa längs det vackra näveromslaget. Det blev inte mindre intressant av att Macka var förebilden till Måna i Lo-Johanssons debutroman Måna är död 1932. En stor del av boken utspelar sig på fäbodvallen i Tjärnboviken. Inte minst boken i näver spelar en viktig roll i berättelsen när den slits sönder i en svartsjukescen. Men det var bara i dikten. Bevisligen fanns boken kvar i verkligheten så sent som 1979.

Måna var inte heller död. Ivar Lo försvann från Ragundadalen, men verklighetens Måna, Maria Nordberg, bodde i omgångar i både Krångede och Ammer innan hon slutligen flyttade till Stockholm. Hon behöll kontakten med Ragunda och brevväxlade med Ebba i många år. En annan framliden ragundabo som mindes Macka väl var Helen Wikström, Ammer.

– Hon var som ett andeväsen, en älva som hade förirrat sig in i vårt kök, berättade hon i en intervju i LT den 21/4 1979.

I breven till Ebba nämnde Macka ibland Ivar Lo, men det var aldrig i några smickrande ordalag, utan det skedde snarast bittert och förgrämt. Den bilden stämmer väldigt väl med den intressanta inblick som litteraturvetaren Margareta Wersäll ger i den nyutkomna boken Ivar Lo-Johansson och kärleken. Av allt att döma var Maria Lo-Johanssons stora kärlek, men passionsdramat var svårhanterligt och han valde författarskapet framför kärleken, antagligen i tron att dessa två storheter inte gick att kombinera.

Kanske blev det ändå till sist, som Margareta Wersäll antyder, en sorts återförening; bådas stoft vilar på Skogskyrkogården i Stockholm.

Vart boken i näver tog vägen vet jag inte, men Tjärnboviken finns kvar, liksom böckerna av och om Ivar Lo-Johansson.

Mer läsning

Annons