Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Här snackar man honnörer och sang

Bismarck och Vändtia i all ära, men när det verkligen ska spelas kort på allvar – då blir det bridge för Alexander, Elsa, David och Tor.

Annons

Efter att ha blivit lite lagom utskällda av hunden Felix, klev vi häromdagen in i köket hos Pernilla Näs i Ångsta. Där satt fyra koncentrerade ungdomar vid ett fyrkantigt bord med grönt tyg på. Ingen sa något, utan de kommunicerade genom att lägga lappar med symboler på framför sig. Ett hemligt sällskap? Hade det något med da Vincikoden att göra? Inte alls – det var ett bridgeläger.

Pernilla Näs startade bridgekurser för barn för två år sedan. Eftersom bridge är ett ganska svårt kortspel så undrade hon om det skulle kunna gå att lära även barn spela, så till en början vill hon bara testa möjligheterna.

– Min son Alexander har varit med på bridgetävlingar ända sedan han låg i min mage, skrattar Pernilla. Nu är han med och tävlar ibland, till exempel när vi åkte på SM-vecka med trivselbridge i Örebro.

Alexander, med efternamnet Sandin, är 10 år och hans lägerkompisar de här dagarna var Elsa Åhman, 9, David Frisk Strömberg, 11 och Tor Sollander, 9 år.

– Barn har inte har samma tålamod som vuxna. Det ska gå fort och då blir det snabba bud, säger Pernilla. Normalt spelas 27 brickor, omgångar, under en kväll, men man kan märka att barnen blir less efter 5-6 brickor.

Själv har Pernilla spelat aktivt sedan 1998. Hon gick sin första kurs som 14-åring, men sedan var det bara hästar som gällde för henne i många år.

Pernilla tittar till spelarna och säger till en av dem att "det räcker att bjuda en spader".

– Vi tog 13 stick i dag, säger Tor stolt – det gick hem!

För tillfället satt han träkarl. Det enda en sådan gör är att lägga fram de kort partnern mittemot säger till om. Så Elsa skulle nu hålla koll på sin hand med 13 kort och Tors upplägg på bordet, 26 kort tillsammans. Det är inte det lättaste. Dessutom ska man helst komma ihåg vilka högre valörer, honnörer, som redan har gått.

– De spelar inte mer än en timme åt gången, säger Pernilla. Sedan är de ute och leker eller spelar tv-spel.

Med i dag var Elsas pappa, Johan Kroksgård, som också är bridgespelare.

– Bridge är ett rättvist spel, alla har samma förutsättningar. I poker ska man ha också tur med korten, här är det enbart skickligheten som gäller, säger han.

– Ja, och man måste verkligen tycka om att spela kort, säger Pernilla.