Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Har du vunnit ett längre liv?

Annons

Alla som mist en nära anhörig i sjukdom vet hur viktigt det är att veta att läkarna gjorde vad de kunde. Att de satte in den behandling som fanns att tillgå. Men den här trygga förvissningen är inte självklar längre. Anledningen är i grunden positiv. Det kommer hela tiden nya mediciner mot svåra sjukdomar. Medicinerna botar inte, men de kan förlänga livet. Exempelvis har cancer gått från att vara en dödlig sjukdom till att bli en kronisk sjukdom för många.

Baksidan är att medicinerna spräcker sjukvårdens budgetar. Alltfler nekas därför medicinskt motiverade behandlingar för att de kostar för mycket. Besluten tas av verksamhetschefer som antingen bedömer att läkemedlen inte är kostnadseffektiva, eller som inte lyckats övertyga politikerna om att höja läkemedelsbudgeten.

Det är inte särskilt allmänt känt, men det finns ett cirkapris för ett människoliv. Eller mer exakt, vad som anses vara en rimlig kostnad för att förlänga en människas liv med ett år. Det kallas för "ett kvalitetsjusterat levnadsår", förkortat QALY. Priset ligger någonstans mellan 500 000 och 655 000 kronor. Det är Socialstyrelsen som har satt det. Det grundar sig på olika parametrar för att mäta livskvalitet, bland annat hur många smärtfria dagar ett läkemedel kan tänkas ge. QALY är inget man pratar högt om på svenska sjukhus, men riktvärdet används när man diskuterar om det är värt att börja använda ett nytt, dyrt läkemedel.

Den här sortens matematik blir allt vanligare i takt med att läkemedelsforskningen gör framsteg. Gemensamt för alla de nya medicinerna är att de är dyra. I vissa fall runt 1 miljon kronor per patient och år. Prisutvecklingen är en följd av läkemedelsbolagens groteska vinstkrav, som också är anledningen till att man huvudsakligen forskar om välfärdssjukdomar i västvärlden och inte dödliga sjukdomar i fattiga länder. Det måste finnas en köpstark målgrupp, annars är det inte intressant.

När ett nytt läkemedel efter många år är framtaget och godkänt är priset ofta svindlande. Marknadsföringen sker ofta genom stöd till patientföreningar som mer eller mindre medvetet utnyttjas som lobbyister.

Det är upp till varje landsting att bestämma hur stor läkemedelsbudgeten ska vara. När pengarna inte räcker till hamnar läkarna i svåra etiska avvägningar. Vem ska de gynna och på vems bekostnad? På så sätt raserar man en jämlik sjukvård. En patientorganisation har kallat det hela för "vårdens postkodlotteri". Det är adressen, postnumret som avgör vilka som är vinnare och förlorare. Vinsten kan bestå av en medicin som ger ett extra levnadsår med bra livskvalitet. En lång rad av smärtfria dagar.

Det är dags att de här frågorna lyfts upp i dagsljuset. Hundratals nya preparat ligger klara för lansering. Det handlar potentiellt om kostnadsökningar på tiotals miljarder per år, bara inom cancervården.

Vi måste börja diskutera om det är rimligt att bostadsadressen ska avgöra vilken vård vi erbjuds. Vi måste också fråga oss om vi är beredda att betala för att få del av forskningens framsteg, hur mycket i så fall och om vi ska göra det via skattsedeln eller kapitulera och godta en välfärd som bygger på privata försäkringar. I så fall blir det väldigt tydligt att den som har råd kan köpa sig ett längre liv.