Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Haquin Bergvall

Förre lantbrukaren Haquin Bergvall, Gisselgård, har avlidit i en ålder av 87 år.

Annons

Han efterlämnar en stor familj med barnbarn och barnbarnsbarn. Vänner och bekanta, ja de flesta som har kommit i kontakt med honom saknar en, i ordets rätta mening, stor personlighet och profil i tillvaron.

Haquin Bergvall föddes i Gisselgård 1922 och var näst äldsta barn till makarna Edvin och Olivia i en syskonskara på tre med storasyster Ann-Sofi och lillebror Olof. Fadern avled när Haquin endast var 14 år gammal och han fick därför tidigt ta stort ansvar i arbetet och driften av lantbruket.

Efter Torsta lantmannaskola som 17-åring samt militärtjänstgöring, hann Haquin med en period i Stockholm där han arbetade på Atlas Copco. Han tog 1944 som 22-åring över hela ansvaret för gården. Han gifte sig 1945 med Aina från grannsocknen Fors och fick fyra söner, Bengt, Ingemar, Erik och Mats.

Haquin drev lantbruket med tillhörande skogsbruk fram till 1971 då sönerna Bengt och Erik tog över. Haquin fortsatte dock att ägna sig åt skogen och han vårdade skogsskiftet med både kunskap och ömhet. ”Skiftet som n'Haquin sköter ser ut som en park” var ett omdöme som väl beskriver hans engagemang i skogsvården.

Hustrun Ainas dödsfall 1996 och äldste sonen Bengts frånfälle 2002 var naturligtvis tunga att bära men Haquin tog sig, åtminstone till synes, igenom dessa motgångar. Han framlevde sina återstående år som pensionär i Pålgård och en kort period i Hammarstrand, som alltid intresserad av och väl underrättad om sin omgivning och missade aldrig att kommentera såväl dagliga händelser ”på byn” som i världspolitiken.

Mycket kan sägas om hans arbetsinsatser, men det var hans personliga egenskaper som gjorde honom unik. Han var en social person som verkligen tyckte om att kommunicera med sin omgivning, oavsett det var bekanta eller helt okända högheter. Förmågan att avlossa oväntade och dräpande kommentarer kunde raskt förvandla den stelaste tillställning till ett lättsamt nöje.

Haquin hade, förutom sina sociala talanger, flera breda intressen, inte minst den lokala bygden med hembygdsföreningen där hustrun Aina varit starkt engagerad. Det var också högtidsstunder att höra Haquin berätta om personer och händelser från förr, oftast med stor humor och en glimt i ögonvrån. Inte minst hans intresse för släktforskning gav upphov till rent hisnande utläggningar av både belagda och mer gissningsvisa förhållanden. En hel del av hans efterforskningar finns dokumenterat men annat kommer det att ta tid att reda ut, om det ens är möjligt utan en släktforskare av Haquins kaliber.

Saknade efter honom är stor, men minnet av honom kommer att leva kvar hos dem som haft nöjet att lära känna honom eller i övrigt haft med honom att göra. Det blir inte sig likt utan n'Haquin.

Mer läsning

Annons