Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Hantverksglädje och durspelspassion är viktiga komponenter i Tages liv

Snickarglädje är kanske ett slitet uttryck. Men vad ska man annars säga om de alster som numera pensionerade – och verkligen passionerade

– slöjdläraren Tage Lundqvist i Brunflo har gjort och omger sig med? Det är allt ifrån hus och knivar till svepaskar, Hagaskåp och kåsor. För att

nu bara nämna en bråkdel!

Annons

Tage Lundqvist och hans fru Eva bor i den äldsta delen av Brunflo. Förbi deras hus gick landsvägen till Östersund och deras vackra och funktionella hus flyttades hit från Haxäng 1870.

– Det här var Brunflo centrum på den tiden, säger Tage och slår ut med armen, här har det varit affär och pappershandel, telegraf och bageri.

Vi sitter utanför ett litet, vackert och gammalt sommarhus en bit upp på tomten där Tage dukat upp med kaffe och kaka.

– Ja... säger han och kisar mot solen, få se nu... det här huset är åtta år gammalt!

Han skrattar år våra förvånade miner och berättar att här ursprungligen stod en gammal hoprafsad vedbod som han efter en del vedermödor fick lov att riva för att bygga denna lilla husklenod.

– Det här är prickad mark och jag visste först inte vad det betydde, men tog reda på att man inte fick bygga hur som helst.

Så Tage målade en liten akvarell av sitt tilltänkta nybygge,

fotograferade den eländiga vedboden och sammanställde de båda bilderna med en klurig knorr som byggnadsnämnden fick ta ställning till: "Ska jag bygga nytt eller tycker ni att det ska se ut som tidigare?"

Bygget blev tillstyrkt.

Det lilla huset ser ut som om det byggts någon gång på 1800-talet.

Inne är det skåpsäng och på ytterdörren sitter en "kjol" längst ner som var vanligt förr i tiden i Tages hemtrakter. Låsen är tidstrogna och tillverkade av Tage. Förstås.

Tage Lundqvist kommer från Edsele och har jobbat som slöjdlärare hela sitt yrkesliv. Från början var det smått om tjänster så han började jobba nere i Skåne och förflyttade sig sedan till Borlänge, Gävle och Härjedalen där han arbetade på olika platser innan han kom till Östersund. Här åkte han runt på olika byskolor som Marieby, Ångsta och Ope.

– Jag var en riktig handelsresande! I bilen hade jag en stor kartong med nycklar. Och eftersom byskolorna var dåligt utrustade hade jag i skuffen också med mig olika verktyg och virke som jag körde mellan skolorna!

Till slut hamnade Tage på Storsjöskolan och där har han nu gjort sin sista termin efter 35 år som lärare.

Han har gillat varenda dag på sitt jobb.

På frågan hur det känns att vara pensionär, säger han att det inte känns något särskilt än.

– Kanske mer när skolan börjar till hösten.

Förmodligen kommer han inte att ha särskilt mycket ledigt framöver, för almanackan är fulltecknad av föreläsningar och kurser som han ska åka runt och hålla tillsammans med sin fru Eva. Det har han gjort tidigare också, men nu kommer tiden att räcka till på ett annat sätt.

– Jag tycker synd om dem som inte har någon hobby, säger han allvarligt, och jag har egentligen alldeles för mycket att göra!

De har en liten nätt samling av durspel och dessutom tre Magdeburgerspel som de torde vara ganska ensamma om.

När Eva och Tage håller sina föreläsningar med durspelande därtill, sätter de upp ett nio meter långt bord. Där förevisar Tage olika alster och berättar om dess tillkomst.

– Jag gillar inte att visa diabilder, jag vet att folk vill ta i föremålen.

Tage är också stolt rekordhållare och finns med i Guinness rekordbok, inte bara en utan två gånger. Första gången, 1994, med världens minsta kniv, 12 mm lång. Den är helt perfekt med arbetat skaft och riktigt knivblad. Andra gången, 2000, fick han erkännandet för världens minsta blockflöjt, 54 mm lång och gjord i renhorn. Den har sju hål och har faktiskt spelats på vid en konsert i Heliga ljusets kyrka!

Kan något bli för bra? Ja, tydligen när det gäller slöjdlärare Lundqvist. Hans Hagaskåp som tronar i vardagsrummet är så skickligt gjort att den kända etnologen Maj Nodermann har gett det epitetet "för bra". Då har kunnandet och skickligheten sprängt alla gränser!

Tage har förfärdigat många saker till kyrkor i Östersund med omnejd, bland annat processionkrucifix till Stora kyrkan, Odensalakyrkan och Ängsmokyrkan.

Nu har han börjat göra en kopia av ett krucifix till en kyrka i Ångermanland. Originalet är för värdefullt för att ha framme för jämnan.

– Men jag har dragits med en "frusen axel", säger Tage och grimaserar lite när han rör på den, så jag har inte hunnit så långt än.

Det finns hur mycket som helst att titta på i Tages verkstad. Uttrycket att man inte ser skogen för bara träd, stämmer verkligen in här. Det finns inte en tom yta. Och Tage öppnar lådor och askar och visar entusiastiskt på idel nya saker. En knivslida av bäversvans ser spännande ut och det finns svepaskar och andra förvaringskärl i de

mest fantastiska färger och mönster.

Och när fotograf Luthman och jag till sist något utmattade lämnar hans verkstad säger han lite beklagande:

– Det finns så mycket mer jag skulle kunna visa!

Vi tror honom.

Solbrith Eidenby