Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hans Mebius

Hans Mebius var rektor på Birka folkhögskola i 17 år.

Annons

Under dessa år svepte förändringens vindar fram över hela folkhögskolevärlden. Kurser och innehåll förändrades, nya kurser, nya elevgrupper, annorlunda krav kunde Hans berätta om. Han berättade ibland om sin tid på Grebbestad folkhögskola, Klarälvdalens folkhögskola. Även utredningar och stöd till folkhögskolor som hade problem fick han uppdrag från folkbildningsrådet att arbeta med.

Jag tillträdde rektorstjänsten på Birka något år efter att Hans hade övergått till att bli kulturanansvarig på landstinget. Hans uttryckte förhoppningar om att Birka skulle fortsätta att vara ett nav i utveckling av människor som ville vidare på ett eller annat sätt. Vi samtalade om pedagogik, ungdom kontra äldres inlärning, historia, informationsteknik, metodik, forskningens betydelse i folkbildningen med mera. Hans var mycket generös med stödet till mig. Han gav mig ingångar i Folkbildningsrådet där han hjälpte mig till kontakt med flera mycket värdefulla personer som jag sedan hade ett fruktbart samarbete med.

Skolorna hade en mycket liten datautveckling på den tiden. Jag kom från ett område där jag hade utvecklat distansundervisning nationellt och även i någon mån internationellt. Vi började skaffa datorer, bygga lokala nätverk och utbilda våra medarbetare i datakommunikation. Hans var inte överens med mig på en gång men efter hand blev han en mästare på att arbeta med datorer och framsynt som han var så insåg han att detta var nutidens och framtidens pedagogiska hjälpmedel, men med bibehållande av sociala kontakter.

Under hans tid hade Birka en egen styrelse vars viktigaste uppgift var att utarbeta reglemente för skolan, fastställa skolans förslag till budget som sedan skulle godkännas och fastställas av landstinget. Skolans reglemente fastställdes av skolöverstyrelsen som sedan fungerade som Birkas grundlag. När jag tillträdde så hade styrelsen avskaffats och skolöverstyrelsen fanns inte längre. Hans hävdade många gånger att Birka måste ha en egen styrelse, det var inte tillräckligt att landstingsstyrelsen trodde sig om att kunna styra folkbildningen. Trots kraftfulla försök från min sida, uppbackad av Hans, så blev det ingen egen Birkastyrelse.

Hans hade många funderingar om folkhögskolans framtid. Han ville gärna debattera behov av folkbildning, vad vi skulle kunna göra som blev fruktbart för framtiden, vikten av att vi fångade upp sådant som passade oss i vår skolform och vårt område. Birka har arbetat för att hitta former för framtiden, utbildningar som är värdefulla och efterfrågade. När hans ifrån sin himmel ser vad som händer och som planeras så tror jag att han gärna skulle vilja vara med och lägga starka, välavvägda synpunkter på vad som var, är och skall vara folkbildningens roll idag och framöver. Jag känner stor tacksamhet till och saknad av en god vän, mentor, rådgivare, lyhörd kreatör in i det sista. Birkas jubileumsbok vid vårt 100-års jubileum är till stor del ett verk av Hans.

Gusten Rolandsson Birkarektor em.

Annons