Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Hans Andersson: Chuks beslut och Jämtlands beteende är det största övertrampet hittills

Artikel 3 av 3
Chuks lagbygge
Visa alla artiklar

Det räcker alltså inte med corona-eländet och dess konsekvenser.

Nu har Adnan Chuk och Jämtland Basket dessutom dessutom svarat för tidernas största övertramp i länsbasketen. Den känslokalla petningen av två trotjänare och en egen produkt och dessutom den närmast nonchalanta behandlingen av spelartruppen under våren saknar motstycke.

Man har lyckats skapa ett öppet sår inom basketfamiljen. Kanske också något av ett öppet ”krig” mellan delar av supporterskaran och klubbledningen.

Torsdagen blev en otrolig kavalkad av basketnyheter, upprörda känslor åt alla håll, supportrar som kokade av ilska, klubbledare som skämdes, som bad om ursäkt och mitt i allt, tre ”misshandlade” spelare som ansåg att Jämtland Basket inte uppträtt på ett värdigt sätt.

Uttryck från supportrar som ”har nästan lust att säga upp två årskort och köpa webb-tv kortet från nån annan klubb” och ”svinaktigt beteende” landade i min dator.

Reaktionerna är förståeliga. Här har ”Pecka” Johansson och övriga klubbledningen haft sju (!) veckor på sig att samtala med sina spelare. Men istället för att värna om deras välmående, kollat hur de mår i viruskaoset och visat vanligt enkel medmänsklighet, har de gjort... ingenting.

När sedan Torbjörn Gehrkes ersättare är på plats fortsätter parodin. Adnan Chuk har alltså inte ens tid att slå en signal till åtminstone de två trotjänarna Gustav Hansson och Oliver Gehrke. Två spelare som varit i Jämtland i totalt elva år och som nu ska bli bortplockade.

Det är höjden av ryggradslöst beteende. Det absolut minsta man kan önska sig är att en ny coach tar detta jobbiga samtal, förklarar sin ståndpunkt och syn på varför de inte får vara kvar.

Ärligt och rakt.

Om inte Chuk själv fattar galoppen måste herrar Johansson, Westin och de övriga för jösse namn förstå. Visa vad som gäller. Tala om att ”så här gör vi i vår klubb”. Annars är det kanske dags att utse några andra, mer insiktsfulla, som får sköta spelarkontakterna.

Vad har hänt med denna utåt sett så fina basketklubb?

Den klubb som i flera år byggt upp ett rikt förtroendekapital mot sponsorer och publik. Som betonat mjuka värden, ansvarstagande och inkluderande inställning mot allt och alla.

Den klubb som kanske mer än någon annan i SBL har profilerat sig som den genuina ”familjeklubben”, med varma och omfamnande känslor, med en fantastisk Bruce The Moose som skapar täta och genuina kontakter på hemmamatcherna.

Plötsligt verkar alla goda egenskaper ha blivit nedmonterade.

Eller är det så enkelt som att allt försvann med den gamla coachen?

Med Adnan Chuks inträde verkar det ha kommit in något annat. En iskall vind. En osmidig och till synes empatilös inställning, där gamla värderingar, gamla favoriter och trotjänare, inte längre betyder något.

Hur många saknar redan Torbjörn Gehrke, upp med handen?

Beslutet att avpollettera Hansson, Oliver Gehrke och Tandberg Vall är fel på många sätt. Både ur sportslig och moralisk synvinkel.

Tre spelare som är rotade i staden, i klubben och som är hur sugna som helst på att spela under en ny coach. Som fortfarande är fullt formbara och utvecklingsbenägna. Som har byggt upp något hållbart med publik och sponsorer.

Att behålla dessa syns vara en perfekt lösning i en tid då klubbarna är i kris och måste prioritera svenska spelare. Intrimmade i laget och i sina bästa åldrar, med kort startsträcka. Kan man tycka.

Chuk påstår däremot att två av dem är för gamla. Han vill ha in yngre förmågor, gärna från egna led. Gammal vid 25 års ålder?

Ska man inte som berömd coach kunna utveckla spelare vid den åldern?

Chuk må sikta på SM-final direkt och han är en sällsynt vass ledare, men hur högt blir priset?

Oskickligt, otajmat och fullständigt tondövt

Sanningen är att hans första beslut som headcoach är oskickligt, otajmat och fullständigt tondövt. Om han hade bemödat sig att lägga örat till marken och känna av hur vindarna blåser. Om han hade forskat lite i hur omtyckta Hansson och Gehrke är i staden och bland supportrarna.

Om han hade svalt stoltheten (?) och ringt upp Torbjörn Gehrke, skaffat sig inside information om viktiga saker, om spelare och visat en genuin ödmjukhet inför att få ta över från en headcoach som är 14 år äldre av erfarenhet.

Men nej. Den klockan ringde inte hos Torbjörn Gehrkes efterträdare.

Den avpolletterade trion verkar närmast chockad över hur Chuks attityd verkar ha smittat av sig hos klubbdirektören Peter Johansson. Lojalitet och åratal av spel i Jämtland verkar inte spela någon roll. Nu ska nya kvastar sopa och då behövs inte så mycket (eller ingen) kommunikation längs vägen.

När den till slut kommer är den kort och brutal. ”Du passar inte in i pusslet”.

Samtalet med Gustav Hansson räckte enligt uppgift i blott fyra minuter. Sedan var en sex år lång relation över. Det ett skamligt beteende.

Det skylls på att coronakrisens effekter och jakten på en ny coach har förlamat klubben. Trams igen. Klubbledningen har alltså haft sju veckor på sig att kontakta spelarna, höra hur de mår i detta kaos.

Inte ett ljud.

”Det är inte värdigt” säger Hansson och Gehrke.

Hur ska vi tolka all denna bedrövliga sörja?

Är det en mans verk?

Har Adnan Chuk förblindat den övriga klubbledningen?

Eller ser han något som vi övriga inte ser?

Själv berättar han att han gjorde samma sak i Norrköping. Han rensade ut det gamla och tog in det nya i form av Tim Schüberg och Edvin Stark. Det gav SM-guld.

Det låter lovande. Men just nu känns alltså priset alldeles för högt.

Det viskas om att bröderna Daniel och Adam Johansson är på väg tillbaka till Jämtland. Lysande nyheter på alla sätt. Men nog borde det ändå finnas plats för både Hansson och Gehrke. Speciellt då det pratas om att klubben i detta krisläge kanske enbart har råd med en utlänning (Tavrion Dawson).

Att ”värna om sin befintliga personal”, som Torbjörn Gehrke sa (när han för några veckor sedan hade fått kalla handen att fortsätta) borde också vara viktigt.

Att ta hand om sina lojala trotjänare borde vara ett värde i sig. Att göra allt man kan för att behålla sina kulturbärare.

Vi kan faktiskt ta det ett steg längre: Det kanske till och med och djupast sett handlar om vilken människosyn som finns högst upp i Jämtlands klubbledning.

Chuks chockbesked och det ”klumpiga” agerandet efter vägen har till stor del raserat den goodwill och ”feel-good-känsla” som Torbjörn Gehrke var med och byggde upp under sina sex år.

Vore jag en åskådare eller en sponsor skulle jag vända på klacken och säga: ”Tyvärr. Förtroendet är förbrukat. Varför ska jag satsa mina pengar i en klubb som så känslokallt portar sina trotjänare?

Förresten: vem bryr sig om värvningen av Anes Zekovic?

Det finns viktigare saker än ett uppmärksammat nyförvärv?

LÄS OCKSÅ: Chuk om tuffa beslutet: ”Vi måste inse att vi behöver ge de yngre spelarna chansen”