Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Hanna är med och formar framtidens hemslöjd

Hon rekonstruerar ryakuddar från 1700-talet och väver mattor av 2013 års hipsterjeans. När hon inte spelar World of Warcraft eller samlar på Mariafigurer i keramik och porslin.

Hanna Isaksson är en slöjdare av den nya generationen.

Annons

Från radhuset på Roddarvägen i Lugnvik roddar 31-åriga Hanna Isaksson verksamheten i Riksföreningen för handvävning. Hon har varit ordförande i Jämtlandsregionen sedan 2011 och i april i år fick hon ta över klubban för hela riksorganisationen.

– De andra i styrelsen skulle kunna vara mina mormödrar allihop, säger Hanna med ett leende och konstaterar samtidigt att hennes bästa vävkompisar samtliga är över 75.

Men återväxten inom handvävningen är förstås ett problem som måste tas itu med:

– Nu i oktober ska vi ha ett möte med ordförandena i alla våra 17 regioner och verkligen diskutera hur vi ska nå ut till fler ungdomar.

Själv har hon slöjdat från barnsben. Mormor vävde för Föllingeslöjd och mamma "höll på hela tiden" – vävde, stickade och sydde.

– Det fanns alltid garner och tyger hemma. Men ingen press och inga krav. Mamma tyckte det var viktigast att jag höll på, inte att det blev färdigt.

Hanna säger också att hon har mycket att tacka textilläraren Birgit Magnusson på Lugnviksskolan för.

– Sade jag "jag vill knyppla" så fick jag knyppla. Jag fick full frihet att utforska det textila.

Utforskandet fortsatte under en gedigen eftergymnasial utbildning – ett år på Bäckedals folkhögskola i Sveg, ett år på hemslöjdens egen kursgård Sätergläntan i Dalarna och en kandidatexamen i textilvetenskap med inriktning på handvävning vid Högskolan i Borås. Fem år som gett Hanna en bra grund att stå på, både som slöjdare, företagare och ordförande för Sveriges handvävare.

Hanna ser som en av sina uppgifter att arbeta för förnyelse av slöjden. Och då är det en fördel att vara insatt i dess historia och traditioner. Kunskap om material och tekniker från förr är en stor tillgång när slöjden söker sig nya vägar.

När jag undrar över nuläget inom handvävningen i Sverige frågar hon retoriskt:

– Ja, hur många hundra meter löpare produceras det inte i landets vävstugor?

Men sen konstaterar hon att det finns mycket nyskapande också, inte minst på landets folkhögskolor. Och att man absolut ska hämta inspiration också utanför landets gränser:

– I USA händer det massor. Jag följer flera bloggar därifrån, en del av dem är helt crazy.

Egentligen var det tänkt att Hanna skulle fortsätta utbilda sig, men ödet ville annat. Hon hade precis börjat på ett masterprogram vid Högskolan för design och konsthantverk i Göteborg när hon fick problem med händerna.

– Jag drabbades av morbus de Quervain, en inflammation i tummens sträcksena. Först i vänster hand, sedan i höger.

Hanna blev tvungen att sluta i Göteborg och flytta hem till Jämtland. Men i dag, efter operation och annan behandling, säger hon inte "på grund av" sjukdomen utan snarare "tack vare".

– Det har kommit ut mycket gott av flytten. Att jag håller på med det jag gör i dag, att jag träffade min man. Jag är glad att bo i Jämtland. Och händerna fungerar bra nu.

Hanna har en anställning som pressare på en av kemtvättarna i stan, för än kan hon inte leva på inkomsterna från sitt eget företag som heter Hannakristine. Där jobbar hon bland annat för länets hemslöjdskonsulent med att rekonstruera äldre textilier.

I fjol tog hon fram ett fälltäcke från Vemdalen som var med på Nordiska museets stora vävutställning i samband med Hemslöjdens 100-årsjubileum.

Årets projekt handlar om ryakuddar.

– Det finns cirka 15 mycket speciella kuddar från tiden kring sekelskiftet 1800 bevarade i Storsjöbygden. Jag håller på och rekonstruerar några av dem, berättar Hanna.

De garner som spinns i Sverige i dag är mestadels stickgarner, och de är i mjukaste laget.

– Till det här behöver jag ha hårdspunna garner, och sådana är jättesvåra att få tag i. Men som tur är har vi Ullforum här i länet som jag samarbetar med.

Ullforum, som är en ideell förening med eget spinneri på Torsta, har hittat en fårägare som kan leverera rätt sorts ull. Just den dag vi ses har Hanna varit ut till Ås och tittat när ullen körts genom spinnmaskinen.

– Det kändes underbart, säger hon.

Ett annat av Hannas pågående projekt handlar om att väva mattor av jeans.

– Företaget Denim Demons skickar mig reklamationer och provkollektioner. Jag skär remsor med rullkniven och väver mattor som de sedan säljer i sina butiker i Stockholm och på webben.

Samarbetet med Denim Demons inleddes i november i fjol, då Hanna fick i uppdrag att väva en julgransmatta.

– De skulle vara med på Michael Bindefelds årliga julgransutställning på hotell Birger Jarl i Stockholm.

Och du vävde en rund julgransmatta, eller?

– Näädu, den fick bli fyrkantig.

Vi går upp på övervåningen i huset, där Hanna har sin vävstol i det som en gång var hennes flickrum.

– Vi köpte huset av mina föräldrar för några år sedan. Här trivs jag, med tapeter från 1983, säger hon.

Om man tror att Hannas hus ska vara inrett med egenhändigt tillverkade textilier så tror man fel. Hon har inte tid att väva åt sig själv.

– Jag ger bort det jag gör som julklappar om jag inte väver på beställning, säger hon.

En av de mer udda beställningar hon fått var en linneduk i Jämtlandsdräll, som konstnären Anders Knutsson, bosatt i New York, använde att måla på. Den färdiga tavlan hänger på väggen i ett fritidshus någonstans i länet, berättar hon.

Efter jul har Hanna ett mastodontprojekt på gång. Hon har fått beställning på en kormatta i ylle till Aspås kyrka. Den designas av Katarina Widegren och ska mäta 2,5 gånger 3,5 meter

– Det blir någonting att bita i, säger Hanna Isaksson och ser lycklig ut.