Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

"Han sålde mig till två smugglare vid gränsen"

Hossein Jafari var bara 16 år gammal när han tvingades fly från Teheran för ett nytt liv i Europa. Fem år senare berättar han om sin dramatiska resa.
– Jag hade enorm tur och möttes av vänliga människor, säger han.

Annons

När Hossein Jafari var 12 år mördades hans pappa Khodadad av okända män i Ghazni i östra Afghanistan. Kvar stod Hosseins mamma Fatima med de tre sönerna Hossein, Ibrahim och Ismail att försörja. Familjen flyttade till grannlandet Iran och huvudstaden Teheran och levde illegalt i landet i jakten på arbete. Efter ett år fick Hossein som äldste son ta det ekonomiska huvudansvaret för familjen.

– Jag var 13 år och fick jobb i en fabrik som tillverkade plastmattor till idrottshallar. Jag jobbade 12 timmar om dagen och det var skitjobbigt men jag var tvungen, säger Hossein.

Fatima sålde plastblommor som hon arrangerade i olika buketter.

När Hossein var 16 år bestämde Hossein och hans mamma att han måste lämna Iran för Europa. De hade av vänner fått höra att Finland var ett bra land, så det blev riktningen för Hosseins resa. En människosmugglare som de trodde var bra kontaktades.

Nio personer, alla från Afghanistan, tränger ihop sig i en bil för en lång orolig resa till den turkiska gränsen där alla har samma mål; att ta sig vidare till Europa. En ung man sitter under hela resan ihopkrupen med uppdragna knän vid Hosseins fötter i baksätet. Två personer ligger också i bakluckan.

– Jag trodde att jag skulle få vara med människosmugglaren hela vägen till Europa men han sålde mig till två andra smugglare vid gränsen.

Men dessa unga män i 20-årsåldern springer iväg när den turkiska polisen och hästar möter upp.

Polisen är vänliga men skickar tillbaka alla som vill passera. Dagen efter tar Hosseins chaufför en omväg och lyckas mot alla odds ta sig in i Turkiet. De kommer till staden Van och stannar i ett par veckor tills nya smugglare har fixat pass och biljetter.

I hamnstaden Izmir väntar en båt avsedd för åtta personer, men som måste hålla för 20 passagerare.

– I båten finns kvinnor och barn, där ett av barnen är sju månader. Eftersom vi inte har så mycket bensin ber många till Gud att den ska räcka. När vi kommer mitt ut på havet stoppas vi av den grekiska polisen.

Hossein och hans vänner blir inte tillbakaskickade utan får stanna i Grekland tillsammans med ett hundratal andra personer från olika länder. Han får en biljett till Aten av polisen där han får lov att stanna i en månad.

– I Aten träffar jag några kompisar från Teheran och då känner jag att nu är jag inte ensam längre. De hjälper mig massor och jag får hjälp med nytt pass och visum när jag ska vidare mot Italien.

I passet Hossein får är han 27 år gammal och fotot visar en man med stort skägg.

– Eftersom jag inte hade någon skäggväxt fick jag panik och tänkte att det här kommer inte att fungera.

Men det går bra. På båten ombord till Italien kollas bara biljetterna. Däremot blir det en rigorös passkontroll när passagerarna ska kliva av.

– Men då hade jag tur igen. Alla fyra kontrollanterna var upptagna med att kolla andras pass så noga att jag bara kunde gå förbi.

I Rom sover han i en park och går till en närliggande kyrka som erbjuder mat. Pengarna är slut men mamma Fatima lyckas skicka mer.

Resan går därefter till Paris, Köpenhamn och Malmö.

– Jag står där på tågstationen i Malmö helt ensam och vet inte vad jag ska göra. Men så hör jag en kille som pratar persiska i telefon.

Hossein närmar sig honom och de börjar prata.

– När jag säger att jag ska till Finland blir han förvånad och undrar vad jag ska där och göra? Sverige är mycket bättre säger han.

Hossein blir osäker och ringer sin mamma och får rådet att göra det som han själv tycker verkar bäst.

Han får följa med killen hem och duscha och får även mat. Dagen efter betalar killen Hosseins tågbiljett till Stockholm där killens kompis möter upp. Han följer med Hossein till Migrationsverket.

– Personalen är snälla och sedan får jag åka till Märsta där jag möts av en skylt "Välkommen Hossein".

– Då tänkte jag att det här blir bra.

Efter en månad kommer Hossein slutligen till Frösön och Östersund. Han beskriver de första intrycken som ödsligt, folktomt och kallt.

– Jag höll på att bli galen i början.

Men efter ett tag börjar Hossein få vänner, mycket tack vare att han börjat träna kampsport. Efter ett år kommer också Hosseins familj till Östersund.

– Det var den bästa presenten från Sverige.

I dag har Hossein rotat sig i Östersund. Han jobbar som tolk ibland på ett utbildningsföretag. Och han fortsätter träna kampsport, Thai, kickboxning och MMA i A-laget för Östersund Jeet Kune Do Klubb. Han tränar även barn och ungdomar från nio år och uppåt.

– Målet är att bli en riktigt bra fighter och därefter bli en väldigt bra tränare. Jag har gått fordon så jag skulle också vilja ha en bilverkstad och fortsätta träna ungdomar. Om jag tyckte illa om Östersund förut så älskar jag stan i dag. Kompisar flyttar till Stockholm och andra ställen, men jag blir kvar.