Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Han lever, o fröjd!

Betraktelse i påskens tid.

Annons

I Markusevangeliets 16:e kapitel läser vi: "Var inte förskräckta. Ni söker efter Jesus från Nasaret, han som blev korsfäst. Han har uppstått, han är inte här. Se, här är platsen där han blev lagd. Men gå och säg till Petrus och de andra lärljungarna: Han går före er till Gallileen. Där skall ni få se honom, som han har sagt er."

Tidigt på morgonen efter sabbaten hade Maria från Magdala tillsammans med Jakobs mor Maria och Salome gett sig iväg för att smörja Jesu kropp, där den var lagd i en grav uthuggen i berget. Samtidigt oroade de sig för den stora sten som förseglade graven. Men vid framkomsten såg de att den var bortrullad. Där satt också en ung man i lång vit dräkt som berättade för dem att Jesus hade uppstått.

Det är påskens glädjerika budskap som nått ut över hela jorden, också till våra fjäll och dalar. Med stenen hade man tillslutit graven, men inte kunnat stänga honom inne som är Livet! Därför jublar vi med psalmens ord: "Vad ljus över griften! Han lever, o fröjd!" På det evangeliet bygger all kristen tro och allt kristet liv. Det budskapet är marken under våra fötter också när vi drabbas av motgång, sorg och lidande.

Färdkamratl På våra breddgrader är det som om naturen själv ville vittna om påskens under. Solen stiger allt högre. Vinterns isiga pansar brister. Bäcken kämpar sig fri. Vajorna vänder nosen mot kalvningslanden. Varje spirande brodd skall nå sin blomning!

Med hela skapelsen sjunger vi: "Vår Herre lever, lovad vare Han! Ensam Han åt alla Livets seger vann! Salig du som känner: Jesus är vår vän! Låt oss därför sjunga om och om igen! Ge Jesus äran, lovsjung natt och dag: Han är segerns Herre, sjung Halleluja!" (Sv. ps. 17:2).

Bo Lundmark