Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Han gjorde mig tårögd

Annons

I måndags kväll rätades ryggen i TV-soffan. Min kropp fylldes av varma känslor när jag såg Jon Henrik Fjällgren jojka sig rakt in i sexhundratusen svenskars hjärtan. Det var i premiären av Talang Sverige på TV3 som Jon Henrik klev upp på scen för att hylla och hedra sin bortgångne vän med en väldigt personlig jojk.

Jag blev som Aschberg och resten av juryn tårögd. Precis som publiken och tittarna blev jag imponerad av Jon Henrik. Mitt twitterflöde fylldes av hyllande kommentarer och superlativ.

Men för mig så var en av de starkaste känslorna stolthet. Stoltheten kom dels från mina starka kopplingar till Mittådalen, samma by som Jon Henrik kommer från och känner till honom från förr. Men mest kände jag, och det samiska blodet jag har i mig, en enorm stolthet över vad några få minuter TV kan göra för förståelsen och uppskattningen av en företeelse. I detta fall jojken och dess plats i samiska kulturen.

Jag är helt övertygad om att fyra minuter i ett underhållningsprogram har kraften att skapa mer förståelse och insikter än tusentals papper, hundratals timmar av föreläsningar eller andra berömvärda kulturinitiativ.

Det handlar ju givetvis om ett bemötande med respekt och jag tyckte att Talangproduktionen klarade det. Det är så lätt att när en same ska vara med i TV så ska det skojas eller exotifieras på ett tråkigt sätt. I detta fall gjorde man inte det utan man förstod att de hade att göra med exakt det som gör Talang till ett spännande programformat – en person med en stark historia och en stor talang för något. Visserligen kan jag väl knorra åt att det spelades både Enigma och Enya, samt något mössskämt. Men på det stora hela lyfte de livsödet, begåvningen och känslan.

Även senare på måndagskvällen kunde man i rutan få ta del av ett väldigt bra program som mycket mer medvetet har som mål att skapa förståelse och insikt i samisk musik – nämligen Sapmi Sessions på SVT. Om ni inte sett det så bygger programmet på att en samisk artist och en artist från vanliga populärmusiksvängen möts och under tre dagar skriver en ny låt tillsammans.

Programmet har belönats med ett antal priser och hyllats av kritiker. Och det är inte konstigt att förstå. För även om det på ytan handlar om att låta två skilda världar mötas så är det egentligen ett program om samförstånd, samarbete och gemensamma upplevelser. Det är spännande att se rapparen Aki från kontroversiella gruppen Labyrint skapa en upprörd låt om att inte bli sedd tillsammans med Maxida, jojkare från Jokkmokk. Och det är spännande att se två grymma artister som Ane Brun och Mari Boine tillsammans kämpa fram en ny låt.

I bägge två exemplen, Jon Henrik Fjällgren i Talang och Sapmi Sessions, finns krafter som är väldigt bra och som jag tackar för. Och givetvis hoppas jag att Jon Henrik lyckas kämpa sig vidare och knipa den där miljonen. Det vore fantastiskt.