Halsbrytande tävling närmar sig

Fortfarande, mindre än en månad till tävlingarna i Åre den 16-17 februari är ice cross, eller crashed ice ett ganska okänt begrepp, till och med i Åre.

Det är förvånansvärt få tecken i byn på att Åre snart ska stå värd för ett event som lär kosta dubbelt så mycket som en alpin världscuptävling och som ska kablas ut till 30 miljoner tevetittare runt om i världen.

Det man ser är korta reklamsnuttar på teve och trailern som spelas om och om igen på bildskärm på Ica. Och så själva banan förstås, dess övre del, med rampen som tornar upp sig fem meter över toppen av Vakthögen, synlig för varje trafikant på E14.

Grundställningarna byggdes i höstas, det som byggs nu är själva kylsystemet och sedan ska is läggas på i många lager. Men det vimlar inte av banbyggare, en ensam banbyggare, österrikaren Dominik Schennach, monterar kylslingor när LT kommer förbi. Han berättar varför de bara är två byggare här just nu.

– Vi ska lägga lager på lager på lager av is. Men det är för kallt just nu.

Kyla är inget de behöver för att lägga is, det har de kylaggregat för, säger han och pekar mot de stora blå containerlika verk som står på området, intill ett antal jättelika dunkar med kylvätska. Slangar slingrar sig upp mot banan vars botten nu täcks av svarta kylslingor.

Dominik Schennach verkar inte stressad. Han åker runt och bygger ice cross-banor hela tiden så han är van.

Han säger att det viktiga här just nu är att få den övre delen, träningsdelen, klar. För på fredag ska han åka till Holland och jobba med banan i Valkenburg som måste vara klar till VM-deltävlingarna där den 2 - 4 februari.

Sedan återvänder han till Åre för resten av bygget, den nedre biten som ska gå över bergbanan först, sedan ner under E14 och fram till målet på torget. Totalt 420 meter ska den bli.

Dominik kommer från en by inte långt från tyska Garmisch-Partenkirschen och det har snöat massor hemma nyligen. Så snö är han van vid.

Däremot har han aldrig testat att åka skridskor nerför någon av de banor han byggt. Det kommer han aldrig att göra, säger han.

– Nej, absolut inte! Det är ju livsfarligt!