Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hallå där, Kurt Folkesson ...

... i Kougsta, Alsen, du ska till att fylla 75 år den 9 februari, men skickade in ett brev till familjeredaktionen där du berättar varför du inte vill ha någon uppvaktning.

Annons

– Ja, som jag skriver i brevet så vill jag verkligen tacka alla som jag har haft lyckan att samarbeta med för att förverkliga målen och särskilt till alla i Västbygden som tillsammans med mig offrat kraft och engagemang i kampen för vår bygd. Resultatet är den bästa present jag kan få.

Jag googlade på betydelsen av ditt förnamn, Kurt, och fick fram att namnet står för djärv, råd och beslut. Känns det som att det stämmer?

– Jaa, ha-ha, det kan nog vara riktigt. Åtminstone djärv och beslut. Jag har varit föreningsmänniska i hela mitt liv med början i IOGT och har alltid kämpat för landsbygdens överlevnad. Jag har bland annat varit ordförande i byalaget sedan 80-talet. Jag är en krävande människa med dåligt tålamod och gillar till exempel inte omotiverade avslag.

Så talar en person som känner sig själv rätt så bra. Det senaste av "hans" projekt som verkligen fick många att applådera, var bowlinghallen i Kluk.

– Jag förstod först efteråt att inte ens mina närmaste trodde att det skulle bli av. Men jag trodde hela tiden på det här och hade faktiskt glädje av min handikappbakgrund. Jag vet vilka vägar man ska gå och var man kan söka anslag. Så nu står den där, toppmodern med fyra banor. Från början har vi drivit den på ideell basis, men i dagarna har vi faktiskt kunnat anställa en restaurangchef, säger Kurt med inte så lite stolthet i rösten.

– Men det har ändå hänt mycket sedan jag flyttade hem från Östersund i början av 80-talet, fortsätter han. Vi har bråkat åt oss ett bra vägnät, vi har bråkat åt oss Alsen som postort, där har det varit Nälden sedan 60-talet, och vi har lyckats få behålla affären i Kluk.

Det handlar om att bråka alltså?

– Ja, är man tyst så händer ingenting. Jag försöker vara med på alla kanter och smörja och prata för att få till ett resultat.

Du nämnde ditt handikapp. Du är synskadad, men det verkar inte vara ett hinder.

– Nej, det är det inte. Jag har en ärftlig ögonsjukdom, retinitis pigmentosa som både en syster och jag drabbades av när vi var små. Synen försämrades under årens lopp och jag har varit helt blind från 30-årsåldern.

Men du ska väl i alla fall fira lite på din 75-årsdag?

– Jag ska inte fira att jag har blivit gammal. Men jag ska bjuda min son med familj, mina syskon och hustrun Aslögs närmaste på middag. Och naturligtvis blir det någon timme i bowlinghallen!

Och när Kurt Folkesson har vinkat farväl åt sina gäster kommer han fortsättningsvis att ägna sig åt gruppen som ska se till att bygden får en anständig internetuppkoppling. Något ska man ju bråka om...

Annons