Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hallå där

/

... exjämten Toivo Burlin, som i morgon blir doktor i musikvetenskap vid Göteborgs universitet.

Annons
Varför musikvetenskap?
– Jag har alltid sysslat med musik – spelat, sjungit, komponerat och spelat in – men jag är också intresserad av historia, teknik och humanistiska ämnen. I musikvetenskapen har jag lyckats förena alla dessa intressen. Det är kunskapstörsten som driver mig.
Den avhandling som du lägger fram i morgon heter "Det imaginära rummet – inspelningspraxis och produktion av konstmusikfonogram i Sverige 1925–1983". Vad handlar den om?
– Jag har försökt ta reda på hur tekniken har påverkat och förändrat den klassiska musiken i Sverige under 1900-talet. Jag börjar vid de första skivinspelningarna på stenkakor och slutar när cd-skivan gjorde sitt intåg.
Och varför stannar du där?
– Med cd:n började en explosionsartad utveckling och att få med allt som hänt efter det i samma avhandling vore omöjligt.
Kan du tänka dig att gå vidare med det i ett nytt forskningsprojekt?
– Ja, det vore mycket intressant. Men jag har också idéer om andra områden som jag skulle vilja undersöka.
Tillbaka till avhandlingen. Där skriver du bland annat att andra världskriget fick en avgörande betydelse för inspelningsteknikens utveckling. Hur då?
– Kriget satte fart på ingenjörskonsten. Engelsmännen ville kunna skilja på ljudet från engelska och tyska ubåtspropellrar och utvecklade teknik för att spela in ett större frekvensspektrum. Tyskarna uppfann den moderna bandspelaren.
– I Sverige som inte var raserat efter kriget kunde man snabbt ta till sig den nya tekniken och börja använda den i civila sammanhang.
Med bandspelaren började en ny era då man kunde klippa och redigera musik-inspelningar i efterhand. Vad betydde det för musiken i sig?
– Fantastiska möjligheter, förstås. Men kanske också en förlust av musikens omedelbarhet, av det ögonblickliga.
– Musiken har efterhand blivit alltmer virtuell och medialiserad, och tekniken har också öppnat för en större fixering vid detaljer.
Med inspelningstekniken har bilden av den klassiska musiken, med rötterna i 1800-talet, förändrats, menar du. Hur?
– Det handlar inte längre om musik som komponeras av "ensam manlig kompositör vid sitt skrivbord" och framförs för en begränsad publik av en symfoniorkester ledd av en demondirigent. I dag är klassisk musik tillgänglig på ett helt annat sätt.
– Men samtidigt är den förstås utsatt för stenhård konkurrens av all den moderna musik som säljer bättre och är mer intressant för skivindustrin.
Så vad tror du om framtiden?
– Det är inte så enkelt att peka ut åt vilket håll utvecklingen går. Men det är nog fel att tro att det bara går bakåt för den klassiska musiken. Dess status har förändrats – den anses inte längre som självklart finare och bättre än pop och rock, till exempel. Men det är kanske inte enbart negativt.

Mer läsning

Annons