Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Håll gylfen stängd, annars ...

Annons

Våren 2005 köpte en domare i Högsta domstolen sex av en 20-årig man. Den tidigare polischefen Göran Lindberg nekar till mycket men erkänner i vart fall sexköp. I fredags avslutades ett av landets hittills mest omfattande kopplerimål i Östersunds tingsrätt. En man från Sundsvall står åtalad för att ha förmedlat prostituerade till en lång rad män.

I Tyskland går mannen på bordellen och eventuella synpunkter därom hanteras hemma vid köksbordet. I Sverige är köp av sexuella tjänster ett brott mot staten. Men sexköpslagen är inte bara en rätt unik lag, den är också en normerande kraft. Och man kan väl säga att det märks ... Ja, det tycks faktiskt som att sexköpslagen överträffat sig själv. Att det uppstått en klyfta mellan lagstiftarens rätt svala inställning och allmänhetens mer kritiska syn till brottet.

I lagens mening är köp av sexuella tjänster nämligen inte värre än snatteri, straffskalan är densamma. Därför kunde den nämnda HD-domaren fortsätta med sitt arbete. Men i media fick fallet stor uppmärksamhet och väckte starka reaktioner.

Sven Otto Littorin är inte dömd, åtalad eller ens misstänkt för att ha köpt sexuella tjänster sensommaren 2006. Brottet han påstås ha begått är dessutom preskriberat och själv nekar han. Ändå räcker det med ett påstående från Aftonbladet – förvisso understött av Littorins mycket märkliga agerande i samband med sitt avhopp – för att piska upp mediala stormstyrkor.

Littorinaffären är förstås en kioskvältare och det är lätt att misstänka att Aftonbladet valt att presentera historien i portionsbitar just för att trissa upp lösnummerförsäljningen. Samtidigt kan den våghalsiga publiceringen – tidningen riskerar ju både sin heder och att förlora ett eventuellt förtalsmål – ses som ett tecken på samhällets förändrade inställning till köp av sexuella tjänster. Det är något i grunden positivt. En klar majoritet är numera positivt inställda till sexköpslagen.

Efter detta får makthavaren som funderar på att boka ett hotellrum för en känslobefriad lunchträff verkligen tänka efter. Är det värt att riskera allt? Inte ens gredelina hemskickade kuvert kan ju jämföras med skammen av att bli uthängd i Nordens största tidning.

Annons