Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Gymnasiestudier en klassfråga

Annons

Det börjar bli en klassfråga för oss ute i länet att skicka iväg våra 16-åringar till gymnasiet i Östersund. Först och främst ska man ha ett boende. Har man tur får man tag på en etta för ca 3 000 + el.

Skolorna kräver indirekt att alla ska ha en dator i dag. Detta för att eleverna ska kunna göra vissa arbetsuppgifter. Då behövs även bredband i boendet.

De flesta ungdomar har en mobiltelefon som behöver fyllas på ibland.

Man vill ju även att de ska kunna åka hem när de vill. Då behövs busskort på cirka 500-1 000 kr per mån. Vad jag har förstått så får ungdomarna som är från Östersund sina busskort. Utöver det behöver de mat och fickpengar.

Från kommunen får man ett litet inackorderingsbidrag som knappt täcker halva hyran. Jag tycker verkligen synd om de föräldrar som redan under grundskolan inte har pengar att skicka med sina barn frukt eller matsäck till utflykterna.

Jag anser att man pratar mycket om situationen för studenterna på MittUniversitetet (Miun) men det pratas väldigt sällan om gymnasieelevernas situation i länet. Det här är en viktig fråga för snart har vi kanske en generation ungdomar som inte kan gå gymnasiet på grund av kostnaderna.

Tänker på alla ensamstående föräldrar, sjukskrivna, arbetslösa med flera när det även är kännbart i plånboken för fullt arbetande föräldrar

Studenterna på Miun har bostadsgaranti men för att kunna bli en Miun-student måste man genom gymnasiet först och för dem finns inga garantier för boende. Är det verkligen meningen att man som förälder ska ställa sig i bostadskö i Östersund när våra barn är 9-10 år för att vi ska vara garanterade att ha ett boende när de börjar gymnasiet? Det ställs även otroligt stora krav på våra 16-åringar som flyttar till eget boende när de ska börja gymnasiet. De ska kunna komma upp i tid, äta frukost för att orka med dagen. När de kommer hem ska de laga middag och dessutom fixa läxor utan hjälp från någon vuxen.

Det finns ingen plan för hur man på ett tryggt och bra sätt ska ta emot våra gymnasieelever från länet i Östersund. Man vill heller inte att ungdomarna ska behöva pendla varje dag. Det kan bli ett pendlingsavstånd på 20-25 mil/dag och då ska det klara av att plugga också när de kommer hem sent på kvällen. Hur ska vi kunna locka fler människor att bo i länet om de visste hur situationen är när barnen börjar gymnasiet.

För många ungdomar blir inte gymnasiet ett fritt val utan de får gå där familjen har råd att ha dem. En mamma berättar att inackorderingsbidraget har höjts med 300 kronor sedan hon gick gymnasiet, 1981.

En diskussion kring det här måste sättas igång.

Rosita Moe

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel