Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Gymnasieföreningarna en rest från svunnen tid

Artikel 2 av 3
Gymnasieföreningarna i Östersund
Visa alla artiklar

Redan för tio år sedan, när jag började gymnasiet i Strömsund, visste alla att gymnasieföreningarna på Wargentinskolan i Östersund använde sig av högst tvivelaktiga metoder i sina rekryteringsprocesser. Antagligen har det varit allmänt känt ännu längre än så med tanke på gymnasieföreningarnas över hundra år gamla tradition.

Annons

I höstas gjorde SVT Jämtland en granskning av gymnasieföreningarna på Jämtlands Gymnasium Wargentin. I granskningen förekom vittnesmål om extrema invalsritualer där både psykiska kränkningar och fysiskt våld förekommit. Detta ledde bland annat till att Skolinspektionen i november gjorde en granskning på Wargentinskolan för att se hur illa det faktiskt var.

I veckan kom rapporten, som mycket riktigt visar att föreningarna skapar en kultur som innebär att kränkande behandling pågår på skolan.

Att Skolinspektionen nu äntligen satt ner foten i frågan om gymnasieföreningarnas negativa påverkan på elevernas skolgång är bra, även om det såklart går att argumentera för att en sådan här granskning skulle ha gjorts för länge sedan. Förhoppningsvis får de insatser som Jämtlands Gymnasium nu ska göra effekt på både lång och kort sikt.

Men, det är också i diskussionen viktigt att komma ihåg att det värsta med gymnasieföreningarna egentligen inte är invalsproven, utan en betydligt större fråga om trygghet i skolan.

När ryktet om Wargentins gymnasieföreningar gick på min egen skola och det pratades om urspårade fester och förnedrande invalsprov tänkte såklart också jag att det lät fruktansvärt. Men jag tyckte inte heller att det gjorde så mycket skillnad – det var ju självvalt att söka sig in i en förening och alla vet ju om premisserna. Idag tänker jag annorlunda: Dels är det knappast så frivilligt som man gärna vill påstå. Dels är det ju inte medlemmarna som främst drabbas av den negativa kulturen.

En av de slutsatser som Skolinspektionen drar i sin rapport är att den tiondel av eleverna på Wargentin som är medlemmar i en förening mer eller mindre styr skolan. Elever som blivit bortvalda från föreningarna mobbas, andra känner sig uteslutna från att söka in.

Skolinspektionen beskriver det som en intern klasshierarki inom skolan, där föreningsmedlemmarna är “överklassen”. Den styrande eliten beskrivs ha ett så pass fast grepp om skolan att till och med undervisningen drabbas negativt.

Det är möjligt att gymnasieföreningarna skapar en fantastisk gemenskap för de elever som blir inbjudna och tar sig igenom antagningsprocessen. Men det är på bekostnad av att vissa elever inte ens vågar gå till cafeterian för att man är rädd för föreningsmedlemmarnas styre.

Interna traditioner kan absolut vara av godo, men den hets och press som många elever beskriver sig uppleva på grund av föreningskulturen innebär i förlängningen att skolan blir en otrygg miljö. Och så kan vi inte ha det i en modern skola.

Det må vara en impopulär åsikt, men jag hoppas att Skolinspektionens granskning leder till att gymnasieföreningarna - i likhet med så många andra förlegade traditioner - sakta men säkert fasas ut.

Liss Jonasson