Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gunnar Sandqvist

/

Vår älskade pappa, Gunnar Sandqvist, har tryggt i familjens närhet somnat in, den 4 april 2010. Gunnar skulle ha fyllt 80 år den 6 maj.

Annons

Han föddes i Surberget i Vilhelmina socken, Västerbotten och bodde där tillsammans med far, mor och två bröder tills han var fem år. Därefter flyttade familjen till Fianberg där de hade ett jordbruk. Till familjegården i Fianberg återvände han med glädje under hela sitt liv och älskade där att renovera stugan, plocka hjortron, jaga och umgås med släkt och vänner.

I Fianberg mötte han också sin livskamrat, Ingrid, de gifte sig 1961. De bosatte sig i Sikås samma år och fick sedan första barnet, en son, 1962, som följdes av ytterligare en son och därefter två döttrar.

Gunnar arbetade som timmerhuggare i många år där han ingick i ett sammansvetsat arbetslag, där alla nu är borta. Sedan jobbade han på Sikås trä från början av 70-talet och fram till dess han på grund av ohälsa tvingades sluta.

Gunnar har älskat att vara med sin familj och fick förmånen att uppleva tio barnbarn, som varit en stor glädjekälla för honom. Han var också mycket sportintresserad och följde med spänning resultaten där de egna barnen och barnbarnen deltog. Många är även timmarna som han suttit framför tv:n och följt olika sportevenemang.

Vid bildandet av Sikås Idrotts- och fritidsförening var han en drivande kraft. Han var mycket engagerad i byns aktiviteter. Under åren när byn ordnade sparktävling växte många revynummer fram ur hans underfundiga humor. Han har också varit en duktig slöjdare och det är många som blivit lyckliga ägare till hans svepaskar. Det största fritidsintresset har varit jakt och under älgjakten har han upplevt många lyckliga stunder. Många jägare runt om i Sverige har även Gunnars hantverk hängande på väggen i form av sina monterade älghorn.

Under de sista åren har den sjukdom han led av successivt tagit kraften ur hans kropp och den gjorde honom till slut rullstolsburen. Han fick 2006 en permobil som gjorde att han åter igen kunde åka runt i byn. Han fick då tillbaka möjligheten att själv åka ner på Sikåsbua samt komma ut i naturen och delta i umgänget runt jaktlaget. Den frihet som detta innebar var mycket viktig för honom.

Han somnade lugnt in med sina händer i våra. Han lämnar ett enormt tomrum efter sig men vi minns honom med glädje och värme.

Han fattas oss.

Familjen

Mer läsning

Annons