Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gunnar Nilsson: Riskfaktor bli inlagd för ospecifik bröstsmärta

/
  • Det görs inte så mycket öppenvårdsforskning på patienter, men distriktsläkare Gunnar Nilsson i Myrviken har tittat närmare på patienter med ospecifik bröstsmärta. – Forskning är viktigt inte minst med tanke på att länet ska ha regionaliserad läkarutbildning, säger Gunnar Nilsson som själv är handledare för både AT- och ST-läkare.
  • Forskningen har fått varierad respons, men han menar att det är droppen som urholkar stenen.

Han har redan konstaterat att det är en riskfaktor att bli inlagd på sjukhus för en ospecifik bröstsmärta, de patienterna har en ökad risk för framtida hjärtsjukdom. Nu går han vidare i sin forskning i ett försök att ta reda på varför det är så.

Annons

Distriktsläkaren Gunnar Nilsson i Myrviken forskar utifrån den vardag han har som distriktsläkare. Det är därför han börjat forska på patienter som söker hjälp för ”ont i bröstet”.

Ofta hittar vare sig distriktsläkaren eller hjärtenheten något fel och patienten får åka hem med diagnosen ospecifik bröstsmärta.

– Många människor söker läkare med symtom, varje vecka söker någon för ”ont i bröstet”, säger han.

– Ont i bröstet kan vara allt från ofarligt till ett väldigt farligt symtom. Just för att det kan vara farligt ställer sjukvården krav på att dessa människor ska utredas och att vi ska försöka begripa varför de har ont i bröstet.

Gunnar Nilsson menar att det kan bero på en hjärtsjukdom, men det kan också bero på så mycket annat, exempelvis fel i matstrupen, mage, lungor och stress. Därför kan inte primärvården skicka alla patienter med bröstsmärta till hjärtenheten för observation.

– Då skulle det bli överfullt på sjukhuset, konstaterar Gunnar Nilsson. Vi inom primärvården måste alltså göra en första bedömning om patienten är allvarligt sjuk och om det är troligt att det är just hjärtat.

Han menar att detta är svårt. Hur noggranna de än försöker vara är det svårt att säkert ställa en diagnos, även om läkaren har erfarenhet.

– Vi måste ta steget och säga till patienten att detta inte är farligt, du kan avvakta. Samtidigt som vi vill göra så få misstag som möjligt kan vi inte undersöka allt.

– Men när vi tror att det är farligt, en nytillkommen bröstsmärta som är svår, det gör väldigt ont, smärtan har kommit flera gånger under vila eller debuterat vid ansträngning och inte slutat efter 10–15 minuter, då brukar vi rekommendera observation på hjärtenheten och vi skickar in patienten med ambulans.

Krasst konstaterar han att de som skickas in med ambulans överlever, även med hjärtinfarkt. När de sedan får tillbaka patienten från hjärtavdelningen, de flesta som har legat inne för hjärtinfarkt följs upp av primärvården, slås han av hur ofta de haft fel.

Det är här någonstans Gunnar Nilssons nyfikenhet och forskning kommer in.

– Jag började fundera över de patienter som varken vi inom primärvården eller hjärtenheten blivit riktigt kloka på trots alla undersökningar, säger han. Det händer säkert att en av fem patienter, som jag skickar iväg med trolig hjärtinfarkt, inte har det. Det kan vara fler.

– Men det är faktiskt rätt ovanligt att vi skickar hem folk som visar sig ha hjärtinfarkt.

– De som legat på hjärtenheten har inte fått något svar på varför de hade så ont i bröstet, det är förhållandevis vanligt att de inte får någon säker diagnos heller. Det är inte hjärtinfarkt, det går inte att bevisa kärlkramp, de ser inget på galla, lever eller lungor. De vet helt enkelt inte.

– Patienterna skrivs ut från sjukhuset och ofta mår de bra efter ett dygn eller två. Det är just dessa människor med diagnosen ospecifik bröstsmärta som jag tittat på för att se vad som händer över tid.

Han har följt dessa patienter under fem år och det har visat sig att de har en högre förekomst av hjärtsjukdom än folk som inte har legat inne på sjukhus.

Han har gått tillbaka i registren från hjärtinfarktavdelningen från år 2000 och följt dessa till 2005. Totalt handlar det om 69 män och kvinnor som han jämfört med män och kvinnor i samma ålder som varit hjärtfriska tidigare.

Han säger att inte symtomet i sig är en så kallad riskfaktor, men att det ändå kan vara en slags varningssignal. Symtomen i sig är ändå intressanta

De i primärvården ska vara extra uppmärksamma eftersom dessa människor kanske är sjukare än de tror, i varje fall sjukare om de jämför män och kvinnor av samma ålder.

Kommer primärvården att bli bättre på att ta hand om dessa människor nu då?

– Jag vet inte riktigt, men jag tror att de är mer observanta nu än tidigare. Men jag törs inte säga att det beror på min lilla rapport.

Fortsätter du studierna?

– Inte med dessa som har ospecificerad bröstsmärta, nu är jag mer intresserad av att se folk som vi utreder direkt inom primärvården utan att ha legat inne på sjukhus.

– Jag arbetar med en forskningsplan just nu som jag ska försöka få godkänd, det handlar om primärvårdens utredningar av hjärtpatienter. Här vill jag titta på jämlikhet mellan kvinnor och män, om vi utreder dem lika och om vi utreder likvärdigt utifrån social bakgrund.

– Det har funnits uppgifter om att vi utreder kvinnor annorlunda och att de kanske får något sämre hjärtsjukvård och det vill jag titta på.

Mer läsning

Annons