Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Gunnar Appelnäs

Pappa har lämnat oss efter ett långt liv, fyllt av arbete, från unga år som getpojk i Kvitsle, till hjälpsam pensionär i Östersund.

Annons

Han fanns alltid till hands i praktiska göromål och inte minst månade han om barnbarn och barnbarnsbarn. Vi och många med oss uppfattade inte honom som den 88-åring han var. Han hade spänst i steget, promenerade och cyklade, ofta ända över till ”bättersia” i Namn. Vid längre turer tog han bilen.

Pappa föddes 1922 och växte upp i Kvitsle, Villa Borg. I en syskonskara på åtta fick han ut och försörja sig och familjen tidigt. Han var en praktiker och hade lätt för att lära, i tonåren började han som hjälplastare på mjölkbilen hos åkaren Anders Gåije i Arvesund. Redan som 17-åring fick han köra själv när det var påkallat. Det var ett tungt arbete att lyfta 50-liters mjölkkrukor från mjölkpallen upp på flaket och sedan in i mejeriet. Efter 18-årsdagen var det så dags att åka in till Östersund och ”köra ett varv runt kvarteret” för körkortsinspektören, så startade hans karriär som chaufför.

Pappa träffade så en rar, mörkhårig flicka från Brasta, Adéle – vår mamma. De förlovade sig, gifte sig och fick så småningom oss två. Efter något år i Häljesund gick flyttlasset till Östersund och senare Frösön. Där körde pappa åt Bröderna Nilssons åkeri, bland annat med tegel från Vålbacken samt sand och grus från järnvägen till olika byggnadsprojekt. Senare körde han Brunflobussen och de gröna stadsbussarna, för att avsluta sin tunga arbetskarriär hos vägentreprenör Hilding Andersson på Frösön. Det hann bli många mil av vägbyggen runt om i länet innan en ny fas inleddes 1965.

Då gick flyttlasset söderut. Norrköping blev deras nya oas. Pappa kom att arbeta i tillverkningsindustrin – på gamla Vargen – vid Hugin industrier. Med sitt ordningssinne blev han den perfekta lagerchefen, med ansvar för tusentals detaljer vid tillverkning av kassaapparater till dess fabriken lades ner. Sista åren fram till pensioneringen arbetade han vid Esseltes fabriker i samma industriområde.

De fick många vänner, både i arbetet och på fritiden. De reste mycket, bland annat på språkkurser samt till sol och bad på Teneriffa och till en bror med familj i Kanada. Under 22 år delade de sin tid mellan vänner och släktingar i Jämtland och vännerna i Norrköping med omnejd, vänner de hade livet ut.

Mamma var fantastisk på att hålla kontakten, något som pappa fortsatte med efter att han miste sitt livs käresta i januari 1993. Då var de åter på jämtländsk mark sedan sex år tillbaka, Torgbrinken i Östersund blev deras bostad som pensionärer. Pappa hjälpte till med fastighetsskötseln några år och skötte även sig själv hela tiden, ända tills hjärtat inte längre orkade.

Stugan i Mårdsundsbodarna var under alla år en samlingspunkt för släkt och vänner. Det bjöds på både mat och dryck och en sängplats. Här har vi alla, sommar som vinter rasat av oss med bär- och kottplockning, kojbyggen, pulka- och skidåkning samt spel och stunder av gemenskap och värme framför den öppna spisen.

Vår pappa var omtänksam och så oändligt hjälpsam – vi unnar honom vila och kommer alltid att minnas honom med glädje och tacksamhet.

Barnen

Marianne och Christer