Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Gubbsemester med allehanda komplikationer

Annons

Allstansera och Alltingeta. Så kallade min farmor sommargetterna vi hade när jag var liten. Överallt-är-hon och Allting-äter-hon. Två namn som båda passar utmärkt på sommargeten som Hasse och Rune får på köpet när de lånar en stuga av en bonde. Den ska vara istället för motorgräsklippare. Mest i vägen och besvärlig tycker Åsa Ekberg Kentros Hasse, som är lång, medan Miriam Jacobssons Rune, som är smal, har en vänligare inställning till raggpälsen.

Igår hade Frilansteatern i samarbete med Estrad Norr Jämtlandspremiär för "Hasse och Rune på semester" efter Eva Lindströms bilderbok med samma namn. Gruppen har tidigare spelat i länet, då med en tolkning av Lindströms "Jag gillar Stig". Eva Lindström tillhör de stora bilderboksberättarna, min personliga favorit är "Vilma och Mona spanar och smyger".

Premiärföreställningen äger rum i Körfältsskolans gympasal. Det blir tydligt hur skilda förutsättningar olika teatertyper jobbar mot. Ribbstolar mot tegelvägg, vikvägg med svarta tejpbitar och det gympasalsgröna golvet med sina färgglada markeringar. Publik fortsätter att droppa in under halva föreställningen. Saker som också påverkar en upplevelse. Frilansteatern möter förutsättningarna med en finurlig scenografi som vecklar ut sig och blir större och mer detaljrik föreställningen igenom.

"Hasse och Rune på semester" är en berättelse om att gradvis börja tycka om någon, i det här fallet en get, man i förstone inte alls gillar. Premiärpubliken är uppsluppen och skrattar ofta och mycket. Jag tycker att historien delvis fastnar i de finurliga detaljerna, att de drar ned tempot något och ställer sig i vägen för händelserna. Jag skulle också önska att relationen och olikheterna mellan Hasse och Rune fick ta större plats, nu blir de två lite väl uniforma.

Hasse och Rune har gubbrockar, gubbkepsar, gubbtofflor och gubbskjortor. Och bockskägg. Beata Söderbergs get är skönt raggig i pälsväst, röda John Lennon-glasögon och toviga dreads. Historien berättas fram med musik, skådespeleri och en del skuggspel. Geten kommunicerar med sin cello, i första hand i duetter med Rune och hans fiol. Men så händer det som inte får ske. Cellon pajar. På riktigt alltså. Halsen lossnar från kroppen och eventuella musikaliska duetter signerade Ida Lundén blir solon i föreställningens slutscener. Ensemblen hanterar det hela bra, men jag undrar givetvis hur det egentligen skulle ha slutat.

Malin Palmqvist

Fotnot: Frilansteatern ger ett 20-tal skolföreställningar i Jämtlands län av "Hasse och Rune på semester". Det blir också två offentliga föreställningar; den 19 februari i Medborgarhuset i Sveg och den 10 april på Storsjöteatern i Östersund.