Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gripande debut om en pappa och en son

Annons

Fyrkantiga huskroppar med identiska fönster och balkonger, några spretiga träd och en ensam barnvagn, en normaltrist förortsmiljö. Samuel står på parkeringsplatsen och iakttar en särskild ruta. Där brukar hans brors bil stå men nu är rutan tom. Det är Samuels funderingar som är bokens text, han är berättaren och på fjärde sidan får vi veta att pojkarna inte känner varandra trots att de bor så nära. De har samma pappa men på grund av något tjafs mellan honom och Rogers mamma, träffas de aldrig. Samuel fantiserar om sin storebror och när han hittar en handske där bilen brukar stå, frågar han pappa vad han ska göra. Pappan säger att han inte vet men Samuel fortsätter att ha handsken med sig, kanske ska de mötas en dag fast han nästan inte vet hur Roger ser ut. Roger är ju myndig och jobbar som kock på restaurangen Utropstecknet. Bil har han också och kanske behöver han ingen pappa, gissar Samuel.

Sanningen är väl att Roger behöver sin pappa och att pappan behöver sin äldste son men sin längtan har de kapslat in och förträngt. När Samuel berättar att han träffat Roger och fått åka i hans bil till skolan, svarar pappan ingenting. Han bara går in på sitt rum och syns inte mera till den kvällen. Samuel fortsätter sitt upptiningsarbete och lyckas få isen att smälta fast pappan är fåordig i det längsta. Det finns en underbar bild, där Samuel sitter mellan pappan och Roger, alla ser glada och avspända ut och de pratar om tiden för länge sen, när Roger var liten och måste räddas ur toppen av ett träd av pappan.

Både Stefan Larsson och Malin Svarén är debutanter. Den enkla och vardagliga berättelsen om hur Samuel och Roger finner varandra och pappan till sist orkar lämna sin resignerade ståndpunkt "det bara blev så" är gripande och stark. Förlaget tycker att den passar från 5 år.