Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Greta Garbos mörka hemlighet

Det var i Hollywood Greta Garbo tappade fotfästet. I sin nya roman lyfter Lena Einhorn i stället fram den unga, levnadsglada "Gurra" och hennes passionerade relation till Mimi Pollak. Fram träder en berättelse om fantastiska och förödande livsval.

Annons

"Garbo skrattar". Med den frasen marknadsförde Hollywood "Ninotchka", den svenska filmstjärnans näst sista film. Bara ett par år senare abdikerade Greta Garbo, 36, från sin roll som firad skönhet i det glamourösa Hollywood-helvetet. Helst ville hon slippa både regissörer och premiärer. I breven hem rapporterade hon om vilken usel skådespelare hon var, en uppfattning hon vidhöll livet ut.

Just Hollywoods Greta Garbo har Lena Einhorn fått nog av. På 1990-talet gjorde hon en SVT-dokumentär om den skygga och hemlighetsfulla. Det räckte.

– Jag tyckte att jag hajat henne, och så jävla intressant var det inte, jag kände mig helt klar.

Men när Lena Einhorn några år senare fick läsa de brev Greta Garbo skrev till Mimi Pollak, Garbos kamrat på Dramatens elevskola och tillika stora kärlek, ändrades allt. Pollak sägs ha burit breven i sin handväska livet ut, de gick i arv till hennes son och publicerades först efter hennes död:

– Jag blev helt paff. Jag trodde jag hade koll på Garbo och så visar hon sig vara sprallig, livsnjutande, älskande, närvarande och samtidigt så komplicerad och skör. En helt annan person än den jag trodde att jag kunde och jag insåg plötsligt att något hade inträffat på vägen.

Vad hände, och vad hade redan hänt? I Lena Einhorns nya roman "Blekingegatan 32" blir tragiska glimtar från Hollywood en relief till ung hunger och till ett liv som fortfarande står och väger. Fokus ligger på Greta Gustafssons väg från familjelivet i enrummaren på Blekingegatan till elevskolan i det guldskimrande teaterhuset. Geografiskt en förflyttning på ett par kilometer men kulturellt och klassmässigt seglade Greta Gustafsson ensam över Atlanten redan då.

Fadern brukar beskrivas som renhållningsarbetare på Södermalm. Kvällen innan vi ses för intervjun har Lena Einhorn blivit uppringd av en man som verkligen kunde bekräfta det hon skrivit i sin bok. Karl Alfred Gustafsson tömde Söder-arbetarnas latriner.

– Inte ens det kunde man få något rakt besked av Garbo om. Hon var så mystisk om så mycket, till och med det. Men det fick ju sin förklaring. Om man ska beskriva sin pappas yrke är latrintömmare kanske inte så kul.

På Dramatens elevskola går det sisådär. Lärarna klagar på hennes ensemblespel. Samtidigt är det just där och då som världen öppnas, inte för att hon blir upptäckt av den store filmregissören Mauritz Stiller men för att Greta Gustafsson blir "Gurra" och möter den lekfulla Mimi Pollak, "Mimosan", "i all evighet min älskade" som hon senare ska skriva i sina brev. På elevfotot från sista terminen håller Greta Gustafsson armen om en självlysande Mimi Pollak.

– Det är urtjusigt, en markering, ändå är fotot taget när deras relation börjat bli komplicerad.

Att de verkligen hade ett passionerat kärleksförhållande är ställt bortom all tvekan, enligt Lena Einhorn. När Mimi Pollak långt senare skriver och berättar att hon väntar barn, svarar Gurra: "Vad glad jag är över att äntligen få bli pappa".

Vid elevskolefotograferingen har Greta Gustafsson redan fått den kvinnliga huvudrollen i Mauritz Stillers "Gösta Berlings saga", svensk film största satsning ditintills. Hon blir tillsagd att banta tio kilo och under inspelningarna får den store Stiller henne att bryta ihop fullständigt för att sedan höja henne till skyarna. Trots hans sadistiska registil följer hon med honom till USA.

– Hon kan inte stå emot. Hon skriver till Mimi: "Jag tror inte jag orkar stå mig i kampen där borta, men jag måste försöka".

Var det då bara den fattiga uppväxten som gjorde Greta Gustafsson så skräckslaget flyktbenägen? I sin roman antyder Lena Einhorn en mycket värre händelse, ett stort mörker som den gudomliga aldrig blev kvitt.

Vilka belägg har du för det?

– Så här vill jag säga: jag har skrivit en roman. Jag har att förhålla mig till fakta, rykten och rimliga antaganden. I de fall jag står på säker faktagrund är jag mycket tydligare.