Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Granstölder och annat julpyssel

Annons

Vad allt får man sig inte till livs uti Bladen! Stort som smått. Läser till exempel att Stockholms julbelysning består av 644 942 energisnåla ledlampor. Inte illa. Enbart City har 32 ljusinstallationer. Där ligger Östersund i lä. Men det är vi ju vana vid. Sträcker mig sedan efter lokaltidningen. Stort uppslag redan på framsidan om "kyrkbingo". Framför altaret. Jag ryser. Nog för att det heter att ändamålet helgar medlen, men nej, inte denna gången. Bläddrar väldigt snabbt fram en annan notis. Se här:

LRF har räknat ut att var femte julgran är stulen. En räknenisse har kommit fram till att det blir 600 000 stycken. Det låter oroväckande. Så många tjuvar? Nej, lägg märke till den försåtliga formuleringen. Den ska föra tanken till GRANEN. Vi ska se framför oss hur svenska skogar glesas ut där borthuggna granar lämnar enstaka tallar kvar. Ordet tjuv nämns inte alls.

Men faktum kvarstår. Det verkar som om skogen är allas egendom, att allemansrätten också gäller julgranen. Fast de flesta går väl ändå till torget eller något annat köpställe och inhandlar sin gran för dyra slantar?

Själv håller jag mig med en plastdito modell mindre där belysning ingår. Så är det med compact living. En bekännelse är dock på plats. Visst var ock vi ute i storskogen i förfluten tid och tog oss en gran. Till yttermera visso tillsammans med oskyldiga små. Det var ju en upplevelse att se pappa hugga ner en gran. (Med viss möda). Till vårt försvar må tilläggas att den stod på kyrkans mark.

Det där med granen var nämligen ett av tre uppdrag som husfadern gett sig själv. De övriga två bestod av korvstoppning respektive tillverkning av franskarameller. Resten av julförberedelserna överlämnades med varm hand till undertecknad.

Julkorven var en tradition som vi ärvt från våra respektive barndomshem. Receptet användes redan av mormor Hulda kring förra sekelskiftet. Vi tog förstås hjälp med korvstoppningen av matberedaren, den så kallade Knäckenosan. Men att trä på fjälstren kunde vara lite trixigt. De fick inte gå sönder. Sedan gällde det att mata på med förstånd så att korven fick lagom tjocklek.

Där behövdes makens mästerskap. Enligt honom själv.

Liksom vid tillverkning av franskarameller. Silkespapper i flera färger, bokmärken, företrädesvis med tomtar på, samt kolor (ja, det heter så: en kola, flera kolor). Papperet viks på ett särskilt sätt (som jag aldrig har kunnat lära mig), sedan klipper man, lägger in kolan, viker, klistrar ihop och kröner verket med bokmärket. Vuxna barnbarn för traditionen vidare på uppsittarkvällar före jul, där än så länge endast den lilla adventsgranen lyser med tända ljus!