Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Göstas hjärtinfarkt var bältros

För drygt ett och ett halvt år sedan fick Gösta Olofsson från Svenstavik diagnosen prostatacancer. Och han är långt i från ensam – varje år drabbas omkring 9 000 svenska män vilket gör prostatacancern till landets vanligaste.

När Gösta fick beskedet var det försent att göra någonting och allt Gösta kan göra är att vänta på döden. Till en början var han beredd att ge upp, men har via sin internetbaserade blogg lyckats hitta kraft och ork att kämpa mot den dödliga sjukdomen.

LT har under mer än ett år följt Gösta och berättat om hans sjukdom, kontakterna med sjukvården och hans tankar kring liv och död. I dag berättar vi om vad som hände när Gösta förra veckan akut tvingades uppsöka sjukhus.

Annons

Plötsligt högg det till. Under natten mot förra måndagen fick prostatacancerdrabbade Gösta Olofsson väldigt ont i bröstet. Gösta, som tidigare drabbats av hjärtinfarkt, tyckte sig känna igen symptomen och ringde SOS Alarm. Fem minuter senare var ambulansen på plats och Gösta kördes i ilfart till sjukhuset i Östersund.

– Jag var helt övertygad att jag hade fått en till infarkt, det gjorde så fruktansvärt ont, berättar han.

Men bröstsmärtorna berodde inte på hjärtat. När läkaren på akutmottagningen skulle sätta fast EKG-plattor på Göstas bröstkorg upptäckte hon små blåsor på hans hud. Läkaren identifierade genast blåsorna som bältros.

– Jag hade ingen aning om att jag drabbats av bältros, det är inte direkt en del av sjukdomsförloppet jag räknat med, säger han.

Bältros är en virussjukdom som oftast leder till att man får smärtor och vätskefyllda blåsor på huden. För att få sjukdomen måste man tidigare i livet ha haft vattkoppor och sjukdomen bryter ofta ut på äldre eller personer med försämrat immunförsvar. Förutom de utmärkande blåsorna är trötthet, yrsel, feber och huvudvärk vanliga symtom.

– Även om det var väldigt skönt att jag inte drabbats av en hjärtinfarkt blev jag irriterad över att jag fått ytterligare en krämpa, säger Gösta Olofsson.

– Ann-Mari, min sambo som gick bort för fyra år sedan, hade också bältros och jag vet vilket helvete hon hade.

Efter medicinering och ett dygn på sjukhus fick Gösta Olofsson åka hem igen. Men smärtorna är fortfarande kvar.

– Jag känner mig olustig i kroppen, har feber och är fumlig på något vis, berättar Gösta.

– Jag har haft några riktiga helvetesnätter med svettningar och mardrömmar sedan jag kom hem från sjukhuset, fortsätter han.

Medicinkuren som Gösta fått utskriven för sin bältros är snart slut, och han hoppas att sjukdomarna lyser med sin frånvaro i framtiden.