Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gösta är svårt märkt av sjukdom

Benen börjar så smått att läka, men värken i rygg, nacke och höfter har blivit värre.

Gösta Olofsson fortsätter tappert sin kamp mot den dödliga cancern.

Annons

När LT berättade om Gösta strax före jul var han i full färd med att förbereda sig inför ett besök i huvudstaden. Han hade blivit beviljad riksfärdtjänst och skulle precis sätta sig i bilen för att åka de dryga 50 milen för att fira högtiden med sin dotter, som han i början av 2010 återförenades med efter ett 46 år långt uppehåll.

– Det blev verkligen en kontrast mot förra julen. Då satt jag i princip ensam hela julafton. Den här gången var vi tio personer, berättar Gösta.

Efter drygt en vecka i Stockholm återvände Gösta Olofsson hem efter helgerna. Och det verkar som han tagit fasta på det klassiska ordspråket "borta bra, men hemma bäst".

– Även om det är trevligt att få uppleva nya saker och träffa roliga människor är det skönt att vara hemma igen.

Men även om Gösta Olofsson åter är på jämtländsk mark betyder det inte att han är ensam. Sonja, mor till Göstas dotter, är åter på besök i Svenstavik. Hon tog bussen upp från Stockholm i söndags och planerar att i alla fall stanna någon vecka. Under de kommande dagarna står korsordslösning, bullbak och matlagning på Sonjas och Göstas gemensamma schema.

– Det är tryggt att ha någon omkring sig, framför allt eftersom jag inte känner mig så kry, säger Gösta.

I höstas drabbades Gösta Olofsson av bältros. Efter ett par smärtsamma dagar och en dos penicillin försvann bältrosen. Men det dröjde inte länge innan nästa sjukdom blev aktuell. Ett par månader före årsskiftet fick Gösta Olofsson rosfeber som satte sig på hans ben, och trots behandling med ytterligare en antibiotikakur ville bakterierna inte ge med sig. Nu, efter nästan tre månader, har den smärtsamma sjukdomen äntligen börjat släppa sitt grepp.

– Det gör inte lika ont länge och det ser bättre och bättre ut varje gång distriktssköterskan byter bandagen, berättar Gösta.

Men i takt med att rosfebern börjar läka ut har sviterna av cancern åter börjat ge sig till känna. När LT hälsade på tidigare i veckan var Göstas blick trött och han var relativt fåordig. Han konstaterar att ”i dag är en dålig dag”. Det märks tydligt att han har ont och halvvägs in i besöket ber han Sonja hämta mer smärtstillande medicin.

– Jag försöker hålla skenet uppe, men det är inte alltid så lätt. Framför allt inte när jag är inne i en sån här smärtpik, säger han.

Annons