Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Görans barn placerades på 75 olika familjehem

I 14 år har Göran Ganskog kämpat för sina barns rätt att få gå i skola, få en bra uppväxt och behandlas med lika rättigheter som andra barn.
– En hel familj har blivit krossad och grova tjänstefel har begåtts, säger han.

Göran Ganskog öppnar dörren till sin lägenhet i Östersund. Han är 54 år och har i 14 år kämpat för sina två pojkars rättigheter och det är det han vill berätta om. Den senaste tiden har historien gått i både Expressen och TV4, och mer väntas det bli framöver, berättar han. Men han tycker det är svårt att få med alla bitar i den långdragna historien.

– Jag vill lyfta fram de fel som begåtts mot pojkarna av de aktuella kommunerna. Hur statens vård och omsorg har fallerat och hur sjukt rättsystemet är.

Historien börjar 2002 när en anmälan om att barnen for illa kom in till Bergs kommun, där familjen då bodde. Barnen togs ifrån Göran och placerades på familjehem, men inte tillsammans. Sedan dess har de båda bott på sammanlagt 75 olika familje- och HVB-hem över hela Sverige under 14 år. I dag är de 25 och 26 år gamla och ingen av dem har gått ut grundskolan, något som lett till en stor kunskapslucka. Båda pojkarna har i dag också utvecklat ett drogmissbruk.

– Mina pojkar har försatts i ett utanförskap. De var friska fina killar innan allt togs ifrån dem. Men ingen har någonsin lyssnat av en helhetshistoria eller lyssnat på mig eller någon nära anhörig om vad som hänt eller hur det var, ingen av oss var betrodda utan det lyssnades bara på folk utifrån som trodde sig ha en rätt bild av hur det såg ut hemma hos oss.

Göran beskriver att pojkarna levde ett aktivt liv. De följde med till skogen på jakt, de åkte skidor, hade vänner och trivdes i Åsarna. Den ena av sönerna vann DM i längdskidor 2002.

– Han var lovande. Det här har fått sådana oerhörda konsekvenser för barnen, mig och övriga familjen. Det betonas alltid om vikten av att omhändertagande sker för barnens bästa och att familjen ska vara tillsammans. Pojkarna fick inte ens se varandra de 3-4 första åren. De fick inte fira jul tillsammans eller andra högtider, alltid var det någon som satte stopp. Den här sommaren som varit är den första sedan 2002 som pojkarna fått vara tillsammans och fiskat vid stugan i Åsarna igen.

Göran Ganskog är mycket kritisk till socialtjänstens hantering av fallet och att det aldrig tagits hänsyn till barnen.

– Staten skulle ha tagit hand om det här. Jag gjorde en anmälan på hela fallet till IVO och fick hjälp av Östersunds kommun med det. Jag väntade mer än ett halvår på svar och när det till slut kom stod det att de lade ner anmälan. Jag ringde och frågade varför men fick inget bra svar. Jag frågade om mina pojkar "fastnat i byråkratin", och jo, så kunde det nog vara, svarade tjänstemannen då.

Göran Ganskog beskriver åren som gått som tuffa och kämpiga. Mycket som har blivit förstört. Många har frågat honom under åren hur han orkar och lika många har avrått honom för att fortsätta.

– Jag älskar barnen mina och de älskar mig och jag kommer aldrig att ge mig, säger han.

Just nu planerar Göran en rättsprocess mot de kommuner och instanser som varit inblandade i barnens fall. Han hoppas att det ska leda till ett avslut på allt som hänt och att både han och barnen kan gå vidare i livet.

– Jag vill göra klart. Börja leva. Även om jag aldrig kommer få ett svar på varför det blivit såhär, det är inte mänskligt det som varit. Det viktiga för mig är att pojkarna får rätt hjälp ut i samhället nu.