Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Gör fakturor som jag begriper!

Förmodligen beror det väl på att jag över huvud taget inte gillar att betala räkningar, men de avier som kommer och helt klart visar vad jag har köpt och ska betala för får man väl bara acceptera.

Annons

Därför är det som att vandra långsamt genom skärselden varje gång (och det är rätt ofta) en elräkning dimper ner på hallmattan. (Ärligt talat skiter jag i att granska dem för jag begriper inte). Oändligt många parametrar, dito siffror. Uppskattad förbrukning, olika avgifter. Det är inte speciellt nydanande att gnälla över elräkningar och jag vet att elleverantörerna försökt skärpa sig. Men deras ansträngningar biter inte på mig. Varför ska det vara så förbannat svårt att göra en faktura som jag begriper? Kom inte och gaffla om att jag skulle vara mer korkad än genomsnittskonsumenten. Jag behöver inte veta mer än: 1. Hur många kilowattimmar jag har gjort av med. 2. Hur mycket varje kilowattimme kostar. 3. Hur stor den totala summan blir. 4. Hur mycket moms jag ska betala. That´s it. Att försöka traggla sig igenom en ordinär elräkning är som att försöka nattorientera utan pannlampa och kompass. Om jag inte visste vad som händer om jag låter bli att betala (mörker och kyla) skulle jag aldrig betala. Tänk om du i din livsmedelsbutik fick ett kvitto när du köpt en liter mjölk och varenda uppgift om kossan som släppt till mjölken, vartenda EU-bidrag som bonden erhållit, dieselskatten för det fordon som skyfflat hem ko-maten, moms på momsen och all onödig information som går att uppbringa fanns angivet så att du till slut är helt chanslös att veta vad din liter kostar. Men det kanske är elbolagens affärsidé att göra de räkningar som konsumenterna ska betala så jävligt obegripliga att bara en bråkdel fattar vad det är frågan om, och för att undvika mörker och kyla betalar beloppet som står i ”ATT BETALA”-rutan.

Nu blir det mer gnäll. Jag har väl en sån dag i dag. När jag var liten var Mount Everest världens högsta berg och ett lika ouppnåeligt mål för de flesta av oss, som att vi skulle fridyka ner till Marianergravens botten (10 911 meter under havets yta). Bara några få riktiga äventyrare hade satt sin fot på berget. Verkliga hårdingar. I lördags såg jag ett TV-program om nutida Mount Everest-bestigare. Det går typ gruppresor till berget, som för alla som varit små nån gång representerat snö, kyla, mörker och fasa. Då betydde ett snedsteg att du för alltid satt fastfrusen i bergets permafrost. Ett snedsteg nu och du hamnar i en varm sjukhussäng i det bergshospital som upprättats högt upp på Mount Everest. Det måste kännas fruktansvärt för äventyrare som satsat allt de äger på en expedition att plötsligt bli omsprungna av ett gäng Hollywoodfruar på väg mot toppen.