Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Glöm inte familjerna

Små barns omsorg är ett mycket känsligare område än vad många politiker vill erkänna, eller ens har kunskap om.

Annons

Familjepolitiken i Sverige har länge stått för ett rationellt tänkande som är okänsligt, och har en förenklad syn på arbete och jämställdhet. Detta gäller båda politiska blocken.

Det går inte att förhålla sig rationellt till något så ömtåligt som det lilla barnets anknytning till sina föräldrar och andra vårdare.

Det straffar sig i längden, med ökande psykisk ohälsa bland barn och unga som konsekvens. Stabila vuxenrelationer är viktigast för små barn inte jämnåriga kompisar.

Verkligheten och forskningen börjar dock hinna ifatt oss. Snart kan man inte längre blunda för det faktum att barn behöver en stark anknytning till den person som har barnet i sin vård.

Föräldrarna är viktigast. Men även andra som har stor del i barnets omsorg måste förstå vikten av den personliga, känslomässiga omsorgen om varje enskilt barn, och ges utrymme och goda förutsättningar för detta viktiga åtagande. Med stora barngrupper i förskolan, och långa dagar borta från föräldrarna, finns risken att inte varje barn blir bemött individuellt och inkännande under stor del av dagen. De är under långa stunder helt hänvisade till jämnåriga som inte förmår möta deras behov.

Haro, som är en politiskt och religiöst obunden riksorganisation, vill poängtera vikten av att man i alla politiska partier tar ett allvarligt och samlat grepp om familjepolitiken. Man måste utan rädsla och ideologiska skygglappar våga se problemen.

Karin Yngman, vice. ordf. i Haro Riksorganisationen för Valfrihet, Jämställdhet och Föräldraskap

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel