Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gertrud Nilsson

Efter ett långt och innehållsrikt liv avled mamma lugnt och stilla i hemmet tidigt på morgonen den 16 november.

Annons

Mamma föddes och växte upp på den gård i Bynom där hon nu fick avsluta sina dagar på jorden. Hon var dotter till Erik och Edla Andersson, hade två äldre bröder som är bortgångna och en yngre bror som bor i Nyköping.

År 1946 gifte sig mamma med Bertil Nilsson, vår blivande far, han också från Bynom. Frukten av äktenskapet blev vi barn, Ingrid 1946, Sven-Erik 1949, Lars-Olof 1951 och Per-Stefan 1957. Mamma hade alltid en mycket god omvårdnad om oss under uppväxten och fanns hon inte till hands så hade vi mormor eller morfar att ty oss till. Vi hade alltså en mycket trygg uppväxt på gården i Bynom.

Mamma och pappa övertog gården 1955 och renoverade densamma, mormor och morfar bodde dock kvar på övre planet. Från början var det jord och skogsbruk som var levebrödet. När jordbruket avvecklades så började mamma jobba inom hemtjänsten. Där är det är säkert många som fått ta del av vår mors genuina engagemang och omsorg för andra människor, något som hela livet har genomsyrat hennes livsfilosofi.

När mamma blivit pensionär så engagerade sig hon en hel del i den kyrkliga verksamheten, hon var kyrkvärd under att antal år. Som pensionär deltog hon även i diverse andra verksamheter. Mamma och pappa gjorde också ett antal bussresor både inom och till utlandet. Det gjordes även ett antal resor med husvagnen, främst då till Norge. På dessa resor var det Sven-Erik som för det mesta var förste chaufför. 1996 blev mamma änka, men även efter det så fortsatte hon att delta i många aktiviteter och gjorde också några resor.

Barnbarn och barnbarnsbarnen hade en stor och varm plats i hennes hjärta. När det språkades i telefonen med henne så var det första som avhandlades hur barnbarnen och barnbarnsbarnen mådde. Varje samtal avslutades med ett ”kram, kram”, det kommer vi att sakna. Dessa ord visar på den varmhet hon hade att ge till oss alla.

För drygt ett år sedan så drabbades mamma av en blodpropp i ena ögat och blev helt blind. Ett antal år tidigare blev hon blind på det andra ögat på grund av grönstarr. Trots dessa motgångar så höll hon humöret uppe och hade för det mesta flaggan i topp. Med detta handikapp så blev det ett måste att hjälpa henne i hemmet och med den dagliga omvårdnaden. Ingrid fick dra det största lasset för denna omvårdnad, vi bröder ställde upp när vi kunde och hade tid. Mamma har också haft en stor trygghet i och med att Per-Stefan funnits i sitt eget hus alldeles bredvid. Vi vet att mamma var väldigt tacksam för den omvårdnad och trygghet hon fick även om hon ibland själv tyckte att hon var besvärlig och jobbig. Då kan vi ju fråga oss, hur jobbiga var vi barn under uppväxten, alltså var det självklart att bjuda tillbaka. Tack vare den skötsel hon fick så är vi övertygad att mamma hade en riktigt bra tid de sista åren.

Vi kommer alltid att minnas mammas lättsamma och positiva sätt. Hennes omtanke och ljuva stämma kommer att länge leva kvar i våra hjärtan.

Mamma fattas oss!

Barnen med familjer