Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gemytlig rockklubb med barnsjukdomar

/
  • John Duvas frontfigur Robin Malm dansade runt med cowbell och tamburin. Med sina raspiga skrik stod han också för kvällens mest karismatiska sånginsats.
  • Radarparet Bengt-Anton Runsten och Fredrik Björns var överfulla av musikalisk inlevelse.
  • Hindenburg avslutade aftonen med sin Led Zeppelin-influerade bluesrock.  Foto: Mattias Pettersson

Fredagens lokala debutafton för Studiefrämjandets rikstäckande fenomen Nemis kännetecknades av långhåriga rockband och ungdomsgårdsatmosfär.

Annons

När Borlängebandet Mother of God äntrade scenen var det inför en lätträknad skara ölsippande bordsittare. Med sitt till synes ofokuserade mellansnack och klassiska hårdrock kändes de som ett trevligt tidsfördriv, varken mer eller mindre.

Arrangören Sol Vikström efterträdde bandet på scen och presenterade optimistiskt konceptet för kvällen, att erbjuda en scen för osignade band. Hon berättade även om en uppföljande afton i december, där det ännu är oklart vilka band som ska spela.

De lokala hjältarna John Duva från Åre fick plocka upp stafettpinnen och bjöd på lite slöare och bluesigare tongångar. Entusiasmen strålade igenom det ännu något otajta bandet, och mot slutet av framträdandet började talangen synas, tyvärr för sent.

Kvällens mest sjävklara insats kom från kvällens tredje och mer etablerade akt, Hindenburg. Men konstigt nog lyckades inte en höftsvingande Bengt-Anton Runsten väcka särskilt mycket intresse. Fredrik Björns fascinerande gitarrspel tog kvällen flera steg högre rent musikaliskt, men en förvånansvärt nykter och kanske lite väl kräsen publik gav inget gensvar.

Gud förbjude om någon skulle få för sig att ställa sig upp, eller ännu värre; dansa.

Tråkigt nog kan det leda till att ganska trevlig musik bara känns hopplöst narcissistisk. Musikerna på scen stirrar på gitarrerna, varandra eller i golvet, (fast oftast blundar de). Publiken sitter pliktskyldigt rakryggad och tittar på, eller säckar ihop med en öl i handen och skriker en konversation med sina bordskamrater.

Kanske hade det snöblandade regnet solkat alldeles för många personers partynerver eller så drabbades klubb Nemis av barnsjukdomar. Det ska bli spännande att återse Nemis i början på december, förhoppningsvis med okuvad optimism och fler bra band.

Mer läsning

Annons