Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gåtfull enkelhet

/
  • Hans Lannér målar sådant han sett i världen omkring sig. ”När jag försöker måla enbart utifrån fantasin vill det aldrig bli liv. Livet kommer utifrån”, säger han. Foto: Henrik Flygare
  • Motiv att känna igen och ändå inte. Hans Lannérs målningar är enkla och samtidigt gåtfulla.Foto: niclas jarlås

Vi går mot sportlov. Snöhögarna blir större och större.
Men konsten tar aldrig riktigt lov. I helgen kunde man möta en av landets mer uppmärksammade konstnärer som länge inte ville kalla sig för konstnär. Och på Folkets hus i den svarta lådan en vacker utställning runt livets fröjder.

Annons

GALLERI REMI

Vi börjar på Galleri Remi. Hans Lannér brukar ställa ut på landets mer aktade gallerier. Han har haft separatutställning på Thielska galleriet. Men i Östersund har han inte haft någon separatutställning på över tio år. Då var han den förste Härkestipendiaten och ställde ut på Ahlbergshallen.

När man går in på galleriet slås man av de speciella målningarna. De är skapade som att varje målning nästan blir en liten utställning i sig. Det är ofta blekta akrylfärger. Och när man går runt och tittar skapar man sig en bild av målningen. När man sedan tittar på vernissagebladet och ser målningens titel kan tanken fara i väg åt ett annat håll. Här finns titlar som ”Reklam”, ”Öva”, ”Minnas”, ”Evert”, ”En liten rörelse” och annat.

– Ja, jag har alltid tyckt det är så dumt att om jag målar ett litet rött hus så vill jag inte kalla målningen för ”Ett litet rött hus”. Det är kul att hitta på titlar. En gång var en besökare så fascinerade av titlarna att hon frågade om jag skrev poesi, men det gör jag ju inte, berättar Hans Lannér.

Och så visar han en målning i en bok döpt till ”Hästar” och berättar om besökare som hävdar att de ser hästarna i målningen.

– Ja, det kanske de gör men jag gör det absolut inte, säger han och ler.

Bakom varenda målning döljer sig något som Hans Lannér har sett och tagit med sig, ibland på foto, ibland som skiss. Här finns målningar från Kenya, från Öland och från Jämtland.

– Ja, så är det. Jag har ingen fantasi alls. När jag försöker måla enbart utifrån fantasin vill det aldrig bli liv. Livet kommer utifrån.

Men när man tittar på målningarna är de ändå som en egen värld. De har inget uppenbart samband med någon bestämd plats. De har ett eget uttryck i färger, motiv, ett slags utsnitt av världar som nog kan finnas runt oss men som vi inte alltid ser.

– När jag börjar en målning har jag inga idéer jag utgår ifrån. Jag har alltid sett mig först och främst som målare. Det är ett hantverk. Och det är lusten att måla som styr. I förhållande till motiven blir jag bara friare och friare.

Hans Lannér berättar att han tycker det är kul att höra hur många tolkar hans bilder. Hur människors sätt att läsa in bilder kan fungera.

Den där lusten att måla hus menar han är ursprunglig. Det där huset med flaggstången som alla målar. Han menar att för honom har det bara fortsatt från det. Lusten att göra hus finns kvar.

Ja, det är ett speciellt måleri som Hans Lannér står för. Det är bilder som på ett sätt är enkla, lättfångade och vackra. Men som på ett annat sätt har en gåtfullhet i sig. Motiv att känna igen, men inte riktigt. Jag tycker om det, jag ser det gärna. Kanske räcker det så.

Folkets hus

”Krona och Krans” på Länskulturen är en utställning om slöjdens uttryck. Det handlar om att smycka till både fest och högtid. Alla föremål är nygjorda. Men de har hämta sin inspiration från äldre tiders utsmyckningar,

Utställningen har sju teman. Och alla presenteras riktigt snyggt.

Det känns som ett överdåd. Det glittrar och glimmar mycket. När det är kärlek verkar det inte ha sparats. Och visst, alla gifte sig kanske inte av kärlek. Men festas skulle det i vart fall göras oavsett.

I den häftiga presentationen finns mängder av föremål. Men om man som jag inte är så insatt i konsthantverkets mer praktiska sidor så blir helheten mer till en häftig installation.

Utöver vandringsutställningen har allt lokalt kryddats upp. I taket kan man se Anna Erlandssons installation ”I nöd och lust” med den skidåkande kvinnan i brudslöja. Det anordnas teater och filmvisningar samt kurser för den som blir inspirerad att skapa själv. Allt pågår vid Folkets hus fram till den 15 mars.

Utställningarna vid Folkets hus brukar totalt locka mellan 1500–2 000 besökare. Det är inte dåligt. Och allt pekar mot att besökssiffran även denna gång stannar där någonstans.

Mer läsning

Annons