Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Gästkrönikör Britt Lindblad: Inget blir som man vill

Annons

Tänk att man åker iväg för att förbättra allmäntillstånd och kondition och kommer hem som ett vrak! Ja, det är förstås en överdrift, men har man ont i ryggen KÄNNER man sig som ett vrak...

Så här är det: I åratal har jag läst den glassiga annonsen om det härliga hotellet där nere i Alperna. Solen som lyser över de snöklädda höjderna, femrätters middagar, spaavdelningar med massage och simning i 30-gradigt poolvatten etcetera. Nu skulle det ske. Hallo, Österreich, here I come!

Dåligt väder? Det hade ingen räknat med så här första veckan i september. Aldrig i mannaminne. Men vi skulle få se på annat! Redan i Salzburg öste det ned när vi landade. Och det fortsatte. Mellan skurarna insveptes omgivningen i dimma. Uppe på 2600 m höjd var det 10 meters sikt. Ungefär. Utflykter inställdes på grund av snöhinder. Man tackar. Först sista dagen behagade solen lysa från klarblå himmel och belysa de fantastiska alptopparna. Men det var ju liksom så dags.

Men det gicks. De hyrda stavarna kom till flitig användning. Backar upp och backar ner mellan behandlingarna i den annonserade spaanläggningen. Och middagarna smakade förträffligt.

Och så småningom kom man hem. Med sin rygg. Vad tog det åt den?

"Det blev nog lite för mycket för din rygg det där", säger sjukgymnasten medan han knådar det onda stället. "Du behöver väl inte rusa iväg till Alperna för att motionera heller? Kan du inte ta dina vanliga rundor hemma i kvarteret?"

Jag svarar att just nu kan jag inte tänka mig annat än att sitta på en stol med en kudde bakom ryggen eller helst ligga på soffan.

"Ja, lägger du dig på soffan blir du aldrig bra. Du måste RÖRA på dig," manar Micke. Hur många gånger har han inte predikat för mig med samma ord. Jag får nog byta signatur till MOTVILLIG MOTIONÄR!

Åker hem, plockar fram stavarna och ger mig lydigt iväg.

Åtminstone i dag.