Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Gästkrönika: Vilken historia sparar vi till kommande generationer?

I år har det varit populärt med hemester, semester på hemmaplan. Frugan och jag har alltid föredragit hemester, det finns för oss fortfarande massor att upptäcka i omgivningarna och runtom i Sverige.

Vi uppskattar verkligen att få besöka historiska platser, gamla bruk, byggnader, gruvor, muséer och annat som har sparats åt eftervärlden. Tur att inte allt från historien har blivit förstört. Frågan är vad vi ska spara åt kommande generationer att titta på, det är svårt att veta vad de blir intresserade av.

Stenåldersmänniskorna hade troligtvis inte en aning om att deras avskrädeshögar skulle få våra arkeologer att jubla och skälva av upphetsning. De som lät rista runstenar ville skicka ett budskap till framtiden och det har fungerat. Åtminstone frugan och jag brukar stanna när vi får syn på en runsten för att ta del av det som var nyheter för cirka 1 000 år sedan. Undrar om de som lever om 1 000 år kan stanna till vid vägen för att se vad som var aktuellt i början av 2000-talet?

Ett sätt skulle vara att K-märka informationstavlorna vid våra rastplatser utmed vägarna och inte uppdatera faktauppgifterna. Idén är förstås inte ny, vissa informationstavlor är redan idag mer att betrakta som historiska dokument än aktuell information.

Lanthandelsmuseum tycker jag om att besöka, det är som att komma tillbaka till barndomen. Jag blir salig när jag står i det trånga affärsutrymmet och tittar på alla gamla utgångna varumärken och förpackningar. Har de även lyckats få till luktblandningen av fotogen, snus, nymalt kaffe, härsken sill, tjära och annat är min lycka total. Jag tror inte att jag är ensam om detta nöje.

Vad ska vi då spara för sorts affärer så att dagens barn får samma nostalgikick om femtio år? Dagens barn är vana vid jättelika köptempel, så det är väl bara att spara några köpgallerior à la årsmodell 2020. Problemet är att det skulle bli oerhört dyrt att driva ett sådant museum. Stort och tänk bara på hur många olika sorters tandkräm det finns. Å andra sidan räcker det att spara en enda köpgalleria i Sverige. Överallt är de snarlika till utseendet och innehåller exakt likadana varor. Få av dagens handlare vågar sticka ut från mängden.

Det är även svårt att privat veta vad jag ska spara åt kommande generationer. Själv har jag från tidigare generationer sparat möbler, verktyg, prydnadssaker och annat. Till slut kan det bli för mycket av det goda. Vem vill om 200 år titta på frugans och mina alla fotografier på våra julgranar.

Inte allt men det mesta behöver man nog kasta, riva och förstöra för att nya saker ska få plats. Även nya muséer ska få plats, kanske ett museum som visar gamla muséer.

Anders "Pidder" Pedersén