Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Gästkrönika: Varierande kompetens

En kompis ringde mig för ett tag sedan och berättade att han söker nytt jobb. Att ta beslutet att söka nytt jobb var inte det svåraste enligt honom, svårast var att skriva ett cv, meritförteckning. Jag hoppas att jag aldrig kommer behöva skriva en meritförteckning för jag har ingen aning om vad som måste vara med.

Förr var det inte vanligt att man var ombytlig, det var vanligt att man hade samma jobb hela livet, samma bostad, samma bilmärke, röstade på samma parti och åt samma mat. Lite enformigt men man slapp överraskningar och man slapp skriva cv, idag är det annorlunda. Alltså behövs det troligtvis att man i sitt cv trycker på att man är mångsidig.

En sida som jag tror är viktig att skriva dit är att man snabbt kan ta till sig ny teknik. Hur ska jag kunna göra det i mitt eventuella cv och samtidigt hålla mig till sanningen, det förstår jag inte. Jag brottas fortfarande med att förstå mig på mikron och alla dess knappar. Jag och bruksanvisningar är inte kompatibla.

Social kompetens är förmodligen viktigt att få med i sin meritförteckning. Liksom att våga sig på nya saker, att man tror på sig själv. Möjligtvis att jag skulle kunna kombinera det i min eventuella meritförteckning. Skriva att när jag gick i första klass gick vi i skolan på lördagar och den sista timmen hade vi roliga timmen. Vi elever fick två och två turas om att stå för underhållningen.

När det blev min och Ulfs tur bestämde vi oss för att bjuda på sång. Ulf dirigerade och jag sjöng. Jag trodde faktiskt att klassen skulle njuta av mina sånger fastän jag visste varför jag var portad från musiklektionerna. Jag var och är taktlös och min sångröst framkallar oftast panikkänslor. Nåväl, min stränga småskolefröken skrattade bara en gång under mina tre år med henne och det var när jag sjöng den där roliga timmen. Hon låg dubbelvikt över katedern och skrattade så att hon kiknade och bad mig sluta för hon klarade inte mer.

Misslyckad som sångare men jag lärde mig att jag kan få folk att skratta (en slags social kompetens) och jag fick smak på artisteri. Mina misslyckanden har blivit fler genom åren och till slut insåg jag att även misslyckanden är en möjlighet. Ofta berättar jag om mina misslyckanden i mina kåserier och under 21 år stod jag på scen och uppträdde som stand-up-artist och fick igång många skratt med mina mindre lyckade erfarenheter. Nu har jag inte uppträtt på tre år och jag saknar ofta att bli utskrattad.

Det är bara att inse att jag inte har en varierande kompetens. Så varierande är det ju inte att vara en misslyckare men jag är inte ledsen för det, tvärtom. Jag tar vara på och försörjer mig på min talang som misslyckare, så jag behöver inte bekymra mig om att skriva ett cv, meritförteckning.

Anders ”Pidder” Pedersén