Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Gästkrönika: Våren är extra efterlängtad i år

Varje år längtar jag intensivt efter våren och i år har våren varit extra efterlängtad för min del. I dessa mörka coronatider har våren blivit en ljusglimt som har gett mig hopp om att det mesta kan bli någorlunda normalt igen.

Våren har som vanligt lurats, ibland några dagar varmt och gott, sedan många minus och en iskall nordlig vind. I mitten av mars la två blåmespar ägg i två holkar, någon natt senare blev det minus elva grader. Det var synd att de hade så bråttom med sina vårkänslor. Hade de lagt band på sina känslor ett tag hade det gått bättre, för värmen och ljuset segrar alltid till sist.

Våren har alltid varit en tuff tid för pollenallergiker och i år är det extra besvärligt, det har tillkommit fler avigsidor. En pollenallergiker som plötsligt får en host- eller nysattack bland folk har alltid tyckt det varit jobbigt. I år kan en hostande eller nysande pollenallergiker på mindre än en hundradels sekund tömma ett köpcentrum på folk.

Ifjol våras opererade jag ett öga för gråstarr och i samma ögonblick som jag fick bedövning for en tanke genom mitt huvud. Jag funderade på om läkaren var pollenallergiker, en plötslig nysning under operationen skulle nog påverka slutresultatet av operationen. Allt gick bra så jag oroade mig i onödan.

Tämligen ofta besöker jag byggvaruhus för att köpa spik, skruv och annat till min holktillverkning. Ett säkert vårtecken som jag under årens lopp har lagt märke till är att när det är vår översvämmas byggvaruhusen under lördagarna av folk som verkar lite vilsekomna, men släpa på byggrejor kan de. Likt överlastade myror släpar de isoleringsbalar, plank, brädor, målarfärg och annat till lånade släpkärror som står kors och tvärs överallt.

Denna vår har det varit lite tunnare med besökare på byggvaruhusen men en del av dem beter sig på traditionellt sätt. Exempelvis kan damer och herrar stå och stirra längs med en bräda flera minuter i sträck, de är som i trans. Sedan lägger de ner brädan, tar upp en ny och upprepar proceduren. Jag har funderat en del på varför de står där så länge. Mediterar de? Står de där och stirrar för att de inte vill hjälpa till att lasta släpkärran. Eller vet de inte vad de tittar efter? Jag kan också stirra ut en bräda, men allt jag kan se är om den är rak eller inte och det tar bara några sekunder. Å andra sidan är inte jag snickare, bara holkbyggare.

Våren är trots den mörka coronapandemin kärlekens ljusa årstid. Jag och frugan har varit gifta i 40 år och är gammalkära. Jag är glad över att det inte var denna vår vi blev nykära. Det kan inte vara lätt att vara nykära och sitta på en parkbänk med två meters mellanrum som rekommenderas.

Anders ”Pidder” Pedersén