Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Gästkrönika: Uppnåbara och ouppnåbara förebilder

Jag och en hel del andra har och har haft ett behov av förebilder i våra liv. Förebilder har sporrat mig genom åren, jag har velat bli lik dem, ofta med ett klent resultat. Ändå har jag flera gånger haft uppnåbara förebilder. Det finns ju de förebilder som är så fantastiska i det de gör, att försöker jag efterlikna dem blir jag bara bedrövad när jag misslyckas.

Tove Alexandersson är helt fantastisk, hon är världsbäst i orientering och skidorientering. Många ungdomar har henne som förebild och drömmer om likadana framgångar när de sliter med sin träning. För min del har jag inte Tove som förebild när jag springer, jag har aldrig lyckats flyga fram över stock och sten som hon, jag liksom mer banar mig väg som en bulldozer i skogen. Jag nöjer mig med att beundra hennes prestationer och positiva personlighet.

Den första förebilden som jag hade var föga förvånande min far. I mina ögon kunde han allt, han var en fenomenal trädgårdsmästare och i unga år var han en talangfull boxare. Trädgårdsmästare har jag inte blivit, mina fyra syskon har fått gröna fingrar och jag har fått svarta fingrar. Boxning satsade jag på i ungdomen och då visade det sig att jag var en naturtalang, som sandsäck... Helt olik min far har jag dock inte blivit, jag har också lyckats att bli pappa.

En stor idrottsprofil har jag haft som förebild. När jag var tio år träffade jag personligen Hasse Alsér, vi satt och pratade länge. Hasse Alsér var bordtennisspelare, världsmästare i dubbel. Jag ville bli som honom och under några år tränade jag bordtennis som besatt och visst till slut lärde jag mig att träffa bollen, men jag var inte duktig på det. Det är svårt att träffa en minimal boll med ett löjligt litet racket.

När jag startade min femton år långa karriär som heltidsskribent och författare hade jag Tage Danielsson som förebild, en av de absolut främsta enligt mig. Katastrofval! Allt som jag skrev och jämförde med hans texter var blaha, blaha och därför åkte mina texter i papperskorgen. När jag insåg att alfabetet var vår enda gemensamma nämnare som skribenter och författare så skrotade jag honom som förebild. Jag valde istället uppnåbara författare som förebilder, som den yrkesgrupp som skriver tv-reklam, författare av bruksanvisningar och de som skriver innehållsförteckningen på smörpaket. Då kändes det fullt acceptabelt att även mina texter går till tryckning.

I dessa orostider är det många som ser Statsepidemiolog Anders Tegnell som en förebild. Kanske att en del ungdomar vill bli som honom och utbildar sig till epidemiologer. Hade jag varit ung hade jag inte gjort det, jag hade aldrig kunnat uttala vad jag jobbade som, utan att vricka tungan ur led.

Anders ”Pidder” Pedersén