Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gästkrönika: Tiden räcker till mycket

Med jämna och ojämna mellanrum är jag ute och springer och springer gör jag för att jag tycker det är skönt i själ, kropp och knopp. Samtidigt händer det att jag mår dåligt av mitt springande och orsaken till att jag kan må dåligt är att jag mår bra!? Jag får helt enkelt dåligt samvete för att jag tar mig tid till att springa när det finns så många andra saker, ofta tråkiga saker, som min tid har svårt att räcka till för.

Annons

Senaste löpturen var full med sådana negativa tankar och dåligt samvete. Helt enkelt tyckte jag att jag inte hade tid att springa. En naturlig åtgärd i det läget hade varit att jag hade ökat tempot så att jag kom hem fortare och viljan till det saknades inte kan jag lova, men ofta känns det som min kropp för sitt eget liv. Fastän jag bestämmer mig för att springa fortare så lyder inte kroppen, den fortsätter att lufsa på och den farten är inte överdrivet hög. Jag får lov att vara glad så länge farten i alla fall är så hög att det syns åt vilket håll jag springer. Det kan komma sämre tider.

Till slut kom jag hem och när jag satte mig ner för att hjärta och lungor skulle ta sig ur katastrofläget och återgå till normalläge hände något ovanligt. Jag fick vad jag tror var en klok tanke. Hela tiden som jag sprang malde tanken att jag inte hade tid men ändå hade jag sprungit mina tretton kilometer. Alltså räckte min tid till att springa. Jag föll inte död ner på fläcken, huset stod kvar och alla tråkiga att-göra-saker fanns också kvar.

Världen och världsläget hade vare sig blivit bättre eller sämre under tiden jag hade sprungit. I och för sig har jag för länge sedan insett att våld, krig, terror, skrupelfri vinningslystnad, miljöförstöring, ojämlikhet och politisk maktlystnad inte bara beror på att jag lägger ner tid då och då på att springa istället för att ta tiden till att en gång för alla skapa en bra värld.

Plötsligt kom jag att tänka på att jag är mer än hälsosamt tokig. Jag har alltså mått dåligt under alla år över alla tråkiga saker jag inte har hunnit med för att jag springer. Varför sörjer jag över och är ledsen över att jag inte hinner med tråkiga att-göra-saker. Det naturliga vore att jag istället går omkring och är glad över att jag inte har fått tid till att ha tråkigt!

Liksom att jag inte har hunnit med alla tråkiga saker så har jag inte heller hunnit med allt roligt jag vill göra och det är bra på ett sätt. Hade jag hunnit med allt roligt hade det bara återstått tråkiga saker att göra. Hualigen!

Tiden räcker till mycket. Under mina 63 år har jag hunnit med en massa och tiden har räckt till för allt jag har gjort. Det har inte fattats en enda minut och det har heller inte blivit någon minut över.

Anders ”Pidder” Pedersén

Annons