Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Gästkrönika: Små detaljer blir stora i coronatid

I dessa coronatider har det gjorts och görs heroiska och stora insatser för att allt inte ska störta samman.

Det är vårdpersonal som kämpar med knappa resurser och långa arbetspass, butiksanställda som släpar stora lass med havregryn, vita bönor i tomatsås och annat till butikshyllorna, chaufförer som kör stora lastbilar kors och tvärs med varor trots stängda gränser, produktionspersonal som sliter med att få fram stora lass med handsprit, andningsmasker, vetemjöl, mediciner och annat.

Jag får inte glömma alla pappersbruksarbetare som ser till att det är full rulle på pappersbruken, så stora behov av toapapper som nu har aldrig tidigare skådats. Vad som glöms bort är att bakom allt det stora finns det små detaljer och saker som är minst lika viktiga.

Apropå små detaljer har jag ofta tänkt på att det är vida känt att den första människan på månen var Neil Armstrong, men hur många vet vem det var som tryckte på knappen så att raketen startade sin färd mot månen. Utan så viktiga detaljer som knapptillverkare, knapp och knapptryckare hade Neil Armstrong packat matsäcken för månfärden helt i onödan. Undrar förresten hur många meter toalettpapper de tog med i raketen, de hade nog inte bunkrat upp något större lager.

Många som har suttit och kanske sitter i påtvingad eller frivillig karantän har troligtvis tittat på många filmer, tv-serier, shower och humorprogram för att fördriva tiden. De flesta minns nog vad filmerna de tittat på heter, namnen på tv-serierna och vad huvudpersonerna heter. Bra låtar och artisterna som framför dem glöms inte bort i första taget, komiker som är uppfriskande roliga fastnar också lätt i minnet.

Hur många minns vem som har skrivit manus till allt som man har sett och hört? Tja, det sorgliga svaret är nog att många tycker att manus är en så oviktig detalj att det tillhör värdelöst vetande. Då är det viktigare att komma ihåg att köpa hem mycket köks- och toapapper, så man har att torka tårarna med om det blir en snyftfilm eller att man skrattar åt en komiker så tårarna sprutar. Det skulle inte förvåna mig om det finns bra manusförfattare och skribenter som istället för att kunna leva på sitt skrivande blir tvungna att jobba extra som pappersbruksarbetare.

Med tanke på det stora toapappersbunkrandet hoppas jag att de styrande i kommunerna tänkt på och förberett sig på en liten viktig detalj kring följdverkningarna angående användandet av toapapperet. Är reningsverken dimensionerade för den massiva ökningen av förbrukat toapapper?

Anders ”Pidder” Pedersén