Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Gästkrönika: Pyst ut köksvägen

För en liten tid sedan köpte jag en nackkudde eftersom jag har problem med nacken. Efter första natten på kudden frågade frugan hur det hade varit att sova på nackkudden. Ärligt svarade jag att det kändes som att vila huvudet mot en betongsugga men nacken kändes bra. Enda problemet med kudden har varit att få in den i ett örngott, kanske det hade varit lättare med ett örngott som användes när jag var barn.

Då fanns det en rejäl öppning att stoppa in kudden genom och två band att sedan knyta så att inte kudden ramlade ut. Mor brukade krusa banden och hade broderat sina initialer på varje örngott. Vilket jobb! Vi var sju i vår familj. Det var många år sedan jag senast såg några krusade bomullsband på ett örngott. Utan feta rubriker har de bara försvunnit, de har liksom obemärkt pyst ut köksvägen utan att ta farväl.

Vissa saker försvinner mer eller mindre helt och hållet utan att det märks, istället får nya saker vår uppmärksamhet. Jag tror inte att många ur de yngre generationerna vare sig har hört talas om eller sett tändstickstavlor. I min barndom var de vanliga och det var inte bara tavlor som var gjorda av tändstickor, det fanns även brickor, väderkvarnar och underlägg.

De här tändstickssakerna har sakta men säkert försvunnit ur det svenska folkhemmet. Mycket av det här har packats ner i lådor vars innehåll avslöjas först när det blir arvskifte. Då kan det även komma fram en och annan frimärkstavla, en konstart som aldrig har lockat till några höga priser på konstauktioner.

Bilkartor finns kvar men de är sällsynta, de har förlorat kampen mot gps. Den gammaldags sinnrikt hopvikta bilkartan tror jag helt har försvunnit. De kartorna kunde man köpa på bensinstationer förr och även bemannade bensinstationer är ovanligheter idag. Nåväl, jag hade sådana hopvikta bilkartor men tyckte det var en hopplös konstruktion. När jag vecklade ut kartan fyllde den hela bilen och när jag skulle vika ihop den blev det en boll, en jordglob och kartsidan jag behövde var försvunnen i jordglobens inre.

Min salig far berättade för mig att under 20- och 30-talen sysselsatte sig många barn och ungdomar på kvällarna med lövsågningsarbeten i fotogenlampans svaga sken. Kompisar emellan bytte ritningar och beskrivningar. De som idag på fritiden tar fram lövsågen är troligtvis lätträknade, om det överhuvudtaget finns en lövsåg i hushållet. Den dagen mina frön ska röja efter mig vet de sannolikt inte vad de har framför sig när de hittar min lövsåg.

Det som har fört mänskligheten framåt och fortfarande används till vår utveckling kommer aldrig pysa ut köksvägen, som hjulet, apelsinmarmelad och kåserier.

Anders ”Pidder” Pedersén