Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Gästkrönika: Nyfikenhet är en gåva vi fått

Jag tror att de flesta är nyfikna av födsel och ohejdad vana. Viss sorts nyfikenhet ser många ner på, som på de journalister och fotografer som sysslar med skvaller om kändisar och deras liv. Men även om man vet att mycket är påhittat så är nyfikenheten stor på vad som skrivs. Liksom på skvaller som skrivs i sociala medier av i stort sett vem som helst, även det har många läsare.

Nyfikenhet är en gåva vi har fått och rätt använd är det till en viss del den som driver mänskligheten framåt. Uppfinnare, forskare, filosofer och vetenskapare drivs av sin nyfikenhet att ta reda på om det finns lösningar och förklaringar på olika problem. Därför är det mindre begåvat när vuxna får någon besvärlig fråga från ett barn och inte kan eller vill svara på frågan och säger: ”Nyfiken i en strut …” och det ibland i nedlåtande ton. Åtminstone var det vanligt när jag var liten.

På den tiden fick man i skolan ta den kunskap som det var bestämt att man skulle ha. Som när vi fick banka in i tänkeriet att Gustav II Adolf dog vid Lützen 6 november 1632,. Till och med vad det var för väder den dagen skulle vi lära oss -det var dimmigt. Hade jag då varit nyfiken på vilken nytta jag skulle ha i vuxenlivet av denna kunskap hade jag troligtvis inte fått ett muntligt svar av läraren. Troligare hade varit att mina öron hade blivit större och längre. Som 63-åring behöver jag inte längre vara nyfiken på vilken nytta jag har haft av att veta att Gustav II Adolf dog 6 november 1632. Den kunskapen har jag inte haft ett dugg nytta av.

Min personliga nyfikenhet har jag svårt att förstå mig på. Går jag förbi ett skyltfönster, där dekoratören har lagt ner hela sin själ på att locka till sig fönstertittare, då ser jag inte alls vad som saluförs i skyltfönstret, jag går bara förbi. Sätter de däremot upp brunpapper för fönstren för att dölja vad de gör i skyltfönstret väcks min nyfikenhet. Jag kan ställa mig vid skyltfönstret och ivrigt försöka se något genom en reva eller ett hål.

Kommer det ett paket med posten och det är adresserat till frugan och hon inte är hemma drivs jag halvt från vettet i min nyfikenhet om vad paketet innehåller.

Det händer att jag missar telefonsamtal och när jag upptäcker det är jag för en gångs skull snabb i vändningarna. Utan en sekunds tvekan tittar jag på hitta.se vem som har telefonnumret. Tyvärr är det i tio fall av tio en telefonförsäljare bakom det okända numret. Det hade varit roligare om det hade varit statsministern som var nyfiken på hur det mesta i samhället kan förbättras, jag har svaren.

I min gamla ordbok står det att om man är nyfiken är man angelägen om att få veta hur saker och ting förhåller sig. Det låter bättre, att vara nyfiken är alltså att vara vetgirig. Vetgirig är något fint.

Anders "Pidder" Pedersén