Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Gästkrönika: Mystiskt skrivna budskap

När någon ringer mig och meddelar något viktigt som jag måste komma ihåg skriver jag under samtalet ner kortfattade kryptiska minnesanteckningar. Efter samtalet har jag i en halvtimma inga problem med att förstå vad det står på lappen och det fastän det ser ut som att jag har uppfunnit nya bokstäver. Efter den första halvtimmen försvinner lappens budskap in i ett ogenomträngligt mörker.

Annons

I och för sig faller inte världen samman för det. Är det något jag skulle ha gjort brukar jag bli påmind av den eller de drabbade. Då järnvägar kommer jag plötsligt ihåg vad jag skrev på lappen.

Ett annat stort problem med min lapphysteri är att jag sparar dem på skrivbordet. Det handlar inte om en liten prydlig hög i ena hörnet, nästan hela skrivbordet är täckt av flera lager med lappar. Klokast är naturligtvis att slänga alla inaktuella lappar men jag vet ju inte vad som står på dem så jag törs inte slänga någon lapp. Frugan som troligtvis var ordningsman i skolan tycker att jag ska slänga allihop eftersom de är obegripliga. Jag lever på hoppet om att en dag får jag en kraft från ovan som gör att jag kan tyda lapparna.

I min plånbok har jag också massvis med lappar och mestadels står det telefonnummer på lapparna. En utomstående som tittar på antalet lappar kan tolka det som att jag har en rejält tilltagen bekantskapskrets men så är det inte, det kan stå samma nummer på många lappar. Det stolliga är att jag inte vet till vem telefonnumret går, oftast har jag inte skrivit dit något namn. När jag tittar på nätet blir jag inte mycket hjälpt. När jag ser vem telefonnumret tillhör har jag ingen aning om vem det är och min stukade stolthet hindrar mig från att ringa personen och fråga varför jag har skrivit dennes telefonnummer på flera lappar. Min lappsjuka är inte lätt att förstå sig på.

Frugan är inte drabbad av lappsjukan, hon har högst två minneslappar igång samtidigt, de är läsbara och slängs så fort de är inaktuella. Utöver det har vi en gemensam minneslista, eller rättare en inköpslapp, där vi ska skriva upp sådant som tar slut och annat som ska köpas när det är dags för veckohandling. Eftersom jag är besatt av lappar borde det vara jag som fyller lappen med saker, men så är det inte. Varje gång jag närmar mig lappen glömmer jag bort vad jag skulle skriva. Billigt blir det men inte särskilt praktiskt. Lappar och jag är inte kompatibla.

Jag vet inte men jag tror inte att det finns något fantastiskt botemedel att köpa på ett apotek. Finns det medicin mot lappsjukan är den förmodligen receptbelagd och då är det kört för min del. Ringer jag och beställer en läkartid skriver jag dag och tid på en lapp jag inte kan tyda. Alternativet är att jag går en kurs i välskrivning och informationsteknik.

Anders ”Pidder” Pedersén